Steg två är att göra en sås. Jag gjorde min på creme fraiche som fick koka upp och sedan smaksättas med sambal oelek, vitlök, tomatpuré, salt och peppar. Låt den koka ett par minuter och smaka av.

Men lilla gumman, du måste ju våga ta för dig...

”Det är så skönt med tjejer som vågar ta för sig. Jag förstår inte varför alla klagar på att de inte får vara med, att de inte får synas eller höras. Det beror ju bara på att de inte tar plats.” Den 35-åriga säljkillen ger mig en uppmuntrande klapp på axeln och höjer glaset för en skål. Jag befinner mig på ett branschmingel där merparten av deltagarna är kostymklädda män. Men här gör det inget att jag är ung och tjej, inte så länge jag tar för mig.

Och kära nån vad jag tar för mig. Jag pratar och minglar, samlar visitkort i en liten hög, skrattar på rätt tillfälle, skålar, fäller intressanta kommentarer och nickar. Allt för att hela tiden bevisa att jag har rätt att vara här. Att jag också passar in trots att jag inte är en exakt kopia av den gjutna mallen. Och ännu en gång har jag funnit min roll genom att låta ändra på mig och bli lite mindre mig själv och lite mer någon annan. Det är ju bäst så.

För visst är det är ett väldigt bekvämt sätt att se på saken. Att jämställdhet idag enbart handlar om att den grupp som råkar vara underlägsen måste ändra på sig. Att all orättvisa beror på att vi helt enkelt inte tar för oss tillräckligt. För om vi bara anstränger oss lite mer, blir lite mer högljudda och lite mer synliga, så finner vi oss snart en jämställd plats i samhället. Ja men det är ju självklart, så måste det vara!

Förutom när vi kommer till det här problemet med att ta för sig för mycket. Alla vet ju att det är typiskt jobbigt med tjejer som låter för starkt, tar för mycket kommando och alltid ska synas och höras. Det är ju ingen som orkar umgås med en sådan, eller hur? Nej, den gyllene lösningen måste alltså vara att alla tjejer börjar ta för sig alldeles lagom mycket så blir allt bra.

Det har hänt mycket inom jämställdheten de senaste hundra åren, men mycket finns också kvar att göra. År 2010 tjänade kvinnor i genomsnitt 85,7 procent av männens löner, detta fastän kvinnor i dag i snitt har en högre utbildningsnivå än män. Att förklara detta med att det beror på att ”tjejer inte tar för sig tillräckligt” är att på ett uppenbart sätt blunda för problemen.

En vacker dag hoppas jag att vi bara kan bli av med alla onödiga kön-epitet. Att jag istället för dj-tjej bara kallas dj, att jag blir omnämnd som bloggare och inte bloggerska och att de löst sittande jeansen jag köper inte nödvändigtvis måste kallas för boyfriend-jeans. Att det istället är individen och vad man gör som är det viktiga, inte vilket kön man har.

Jag tror att i slutänden så går ett jämställt samhälle inte ut på att alla underrepresentaterade grupper ska ta för sig och höras lite mer. För om alla gör det, vem är det då till slut som lyssnar? Det handlar inte alltid om att man själv måste hävda sig och vara den som syns mest och som alltid ändrar på sig. Det handlar faktiskt om att vi alla måste stanna upp, se oss runt med nytänkande ögon och ge plats åt varandra.

Sandra utmanade mig på 11-frågor-leken och såhär går den till!

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their "tagger" and post it on their blog.

- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.

- Create 11 new questions for the people you tag to answer.

- Do not tag back the person who has already tagged you.

Här kommer frågorna:

1. Bo på en båt resten av ditt liv eller aldrig mer se havet?

Eftersom det är omöjligt att säga nej till havet skulle jag definitivt välja att bo på en båt. Det finns ju jättefina husbåtar med terasser, kryddodlingar på taken och massor av smarta förvaringslösningar.

2. Aldrig mer äta middag tillsammans med någon eller aldrig mer få åka utomlands?

Jag har ju hela världen kvar att upptäcka så det skulle kännas för sorgligt att aldrig mer få åka utomlands. Mitt upptäckar-hjärta älskar att besöka nya platser och uppleva andra kulturer. Och middagar kan man alltid klara sig utan så länge det finns bruncher, fikastunder och evighetslånga frukostar.

3. Bästa stad i Sverige och varför?

Jag har faktiskt bara bott i Norrköping på riktigt men om jag får uttala mig ändå så väljer jag nog Stockholm. Mest för närheten till vattnet, hur staden är uppbyggd och utbudet av alla saker som finns att göra.

4. Vad skulle du döpa ditt nya husdjur till? Vi säger att det är en hamster.

Sven. Jag gillar det namnet och min farfar hette så, inte för att han på något vis var lik en hamster, men det är ett fint namn!

5. Ditt godaste recept?

Jag brukar göra en pasta med lax och zucchini som blir väldigt god, men jag vet inte om det är mitt allra bästa recept. Förra sommaren bjöd jag på en marängbakelse jag hittat på själv med små marängbottnar, limecurd-grädde och massor av jordgubbar. Det var väldigt gott!

6. Det brinner. Du får bara rädda en enda sak. EN, inget fusk. Vad? Ps. det får inte vara något levande.

Min första instinkt skulle nog vara att ta min dator för jag har så himla mycket grejer där som jag inte vill bli av med. Men å andra sidan så går det alltid att köpa en ny och det känns ju ganska tråkigt med en teknikpryl, så jag skulle nog ta min cello istället. Den är faktiskt det mest värdefulla jag har och jag skulle sakna den förfärligt om den brann inne.

7. Senaste lögn?

Jag var hos en sjukgymnast igår och hon frågade mig lite om vad jag gör i skolan och så, och då sa jag att jag skriver examensarbete just nu. Och så pratade vi lite om vad det handlade om och hon sa att "det måste ju vara jättekul?!", varpå jag säger "ja, absolut det är det!" fastän det just nu är helt otroligt tungt och tråkigt eftersom vi bara sitter och skriver sida efter sida med olika marknadsföringsmodeller och teorier från erkända gubbar och inte alls gör de där roliga intervjuerna eller implementeringen. Ja, så då ljög jag lite. Annars brukar det vara väldigt sällan jag gör det faktiskt.

8. Vinter resten av ditt liv eller aldrig mer få prata engelska?

Aldrig någonsin att det skulle få vara vinter i resten av mitt liv. Då skulle jag krevera. Engelskan kan jag alltid klara mig utan.

9. Sak du önskar att någon ska uppfinna?

En teleportör så man kunde åka lite vart som helst lite när som helst.

10. Den finaste filmscenen som finns?

Jag och film alltså, det är ingen vidare kombination om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig varit en person som är överförtjust i att se på film och det ska mycket till om jag får för mig att se en film själv. Det är inte det att jag inte tycker om det, men det är sällan jag har tålamod att se en hel film och jag föredrar internet, böcker och tv-serier framför det. Så den här frågan måste jag faktiskt säga pass på.

11. Favoritdjur?

Lodjur. Och så gillar jag sötfula hundar. Om jag skaffar en hund någon gång ska det vara en ras som ser lite konstig ut. Typ som taxar, de är helt oproportionerliga med sin långa kropp och sina småsmå ben. Eller en mops för att det ser ut som att de gått rakt in i en vägg.

Nu får ni tycka att jag är världens tråkigaste men det känns som att den här lilla frågeleken börjar gå runt så jag låter nog bli att utmana några, det blir så mycket frågor och svar överallt och jag har inte längre koll på vilka som svarat på vad! Men är ni sugna på att svara på frågor kan ni ju alltid låna de ovan. Kram!