4 extraknäck jag kan tänka mig!

När jag satt och fyllde i min sommarjobbs-blankett kom jag att tänka på några perfekta extrajobb som jag verkligen skulle vilja ha. Tyvärr lite orealistiska... men man kan ju alltid låtsas!

1. Konsertvärdinna, ni vet de som står vid ingången till konsertsalar och säger  "Välkommen", delar ut program, river biljetter och är allmänt trevliga. Sen när konserten börjar följer de med in och stänger dörrarna och får sedan titta på en massa roliga konserter. Helt gratis! Eller nej, ännu bättre, de får betalt för det! Och som grädden på moset, eller körsbäret på glassen, sen får de dela ut jättefina enorma blomsterbuketter och krama alla artisterna och musikerna som uppträtt. Vadå drömjobb?! :D

2. Bloggare, tänk att få betalt för att surfa runt och leta inspiration. Skriva roliga inlägg och svara på söta kommentarer... Få hemskickat lite testprodukter som man får recensera och trixa med bilder i photoshop. Det låter som ett perfekt jobb för mig!

3. Blomsterbud, sen när jag har tagit körkort (paniiik! jag måste börja övningsköra) kan jag lätt tänka mig att åka runt i en liten söt bil, typ Mini Cooper Cab, och hänga blommor på folks ytterdörrar eller ge dem direkt till mottagarna. Skriva ner folks söta och gulli-gulliga hälsningar med snygg handstil på små trevliga kort som jag sätter fast på blommorna och sedan levererar till rätt adress. Alla kommer bli så glada!

4. Reklampelare för H&M, 80% av innehållet i min garderob kommer därifrån så det blir inte någon större skillnad, förutom att de står för alla kläderna och jag får välja precis vad jag vill ha. Nu så har de ju till och med börjat med skor och klockor, så den biten är ju också fixad. :) Plus att de säljer massor smink och accesoarer... Bara att välja och vraka ur deras sortiment! Det är ju perfekt! :D

Min rapport till 2007 års nobelpris i medicin! :D

Det finns en ny folksjukdom som bara blir vanligare och vanligare här i Sverige. Uppskattningsvis skulle jag tro att den har funnits i några år, men det är särskilt det senaste året har den har brett ut sig. I synnerhet är det de unga människorna som blivit drabbade, även om symptomen också förekommer hos de något äldre människorna i den så kallade medelåldern.


Sjukdomen smittar mycket lätt, oftast genom fysiskt eller virtuellt umgänge och den smyger sig på sakta men säkert. Den träder in försiktigt för att sedan påverka hela ditt sociala uttryckssätt. Att lida av denna sjukdom är inte farligt på något sätt, men den kan väcka uppror hos vissa människor och uppfattas som irriterande och lite stötande.


Den här sjukdomen har fått namnet Victoria Silvstedt-syndromet, uppkallad efter Victoria Silvstedt som står för det fantastiska citatet: "Chris min husband". Sjukdomen innebär att du blandar vanligt svenskt tal- och skriftspråk med engelska fraser. Victoria Silvstedt-syndromet är mycket vanligt på bloggar, i msn-konversationer och dylikt, men det händer också att det smyger sig in våra vanliga fysiska samtal.


Exempel på Victoria Silvstedt-syndromet:

"Fotografen som by the way var en äkta mediatyp"
"Yes, på med shadesen och ut på stan. I wish!"
"
Whatever... Söt helt enkelt! Me like!"


Själv händer det att jag då och då använder mig av engelska fraser, mer eller mindre frivillgt. Men i skriven text (och särskilt här på bloggen) gör jag mitt bästa för att undvika det. Jag tänker absolut inte förbjuda någon att använda engelska fraser, jag tycker bara att detta är ett roligt fenomen! :)

Är du drabbad av sjukdomen och/eller har du tänkt på detta fenomen förut...?

Er önskan är min lag!

Nu är det såhär att jag står inför ett litet dilemma, jag vet nämligen inte vad jag vill göra med bloggen. På senaste tiden har det blivit ganska få inlägg, men mer välskrivna, längre och nästan lite krönike-aktiga. Jag har fått kommentarer om att jag ska uppdatera oftare och jag skulle gärna blogga lite mer (än typ en gång i veckan som det blir nu), men det är svårt att komma på riktigt bra saker att skriva om, och det tar ganska lång tid att skriva ett sådant inlägg som jag gjort den senaste tiden. Så nu är den stora frågan:

Ska jag blogga mer sällan och skriva längre och mer krönike-aktiga inlägg (som jag gör nu ungefär)?

eller

Ska jag blogga oftare, om mer allmänna saker (men inte helt ointressanta, jag kommer nog inte blogga om vad jag åt till lunch eller hur dags jag steg upp), så att ni får mer att läsa?

Lämna hemskt gärna ett svar i en kommentar, eller om ni inte orkar det så kan ni alltid tycka till med hjälp av ett enkelt musklick här.