Så idag var det dags... Alla hundratals timmar vi lagt ner på den här konserten. Alla helger vi har repat, hur vi stundtals drivit varandra till vansinne, diskuterat låtval om och om igen och nu står vi här på scenen. Bättre än någonsin, vi ger allt och vi har så ofantligt kul! Det är värt allt slit, för när man står där och blickar ut över salongen och ser tusen par ögon riktade mot en, då älskar man verkligen det man gör! Jag är så stolt över mina klasskamrater, alla är så duktiga och underbara, tillsammans är vi bäst!

Man vill bara stanna tiden när man vänder sig om och ser en hel symfoniorkester ge allt, när man dansar fram på scenen i höga klackar, när man sjunger för full hals och när man springer in bakom scenen för att snabbt som tusan byta kläder i det fullkomliga kaos som råder. Som tur är har vi sju föreställningar kvar, vi ses väl där? ♥