Jag har en hemskt dålig vana; jag gillar inte att gå och lägga mig. Det är så brutalt tråkigt och hela den här sovsaken är nog över huvudtaget inte riktigt min grej. Visst kan det vara skönt att sova ibland men det är väldigt sällan det blir åtta timmar i sträck och jag tycker fortfarande att det är mycket roligare att vara vaken. En bidragande orsak till denna ovilja till att gå och lägga mig kan nog vara det faktum att mellan 23 och 03 infaller mina kreativa timmar. Det är då jag får alla mina bra (?) idéer och vill börja pyssla med saker. Det är också en utmärkt tid för att komma igång med skrivande och jag kan nog garantera att en majoritet av mina skolarbeten de senaste åren producerats under dessa timmar. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag inte kan fixa med mina projekt på eftermiddagarna eller kvällarna utan istället måste vänta ända till natten innan jag kan börja. Kanske har det att göra med att när nästan alla andra i stan sover, då kan jag pilla med mina saker helt ostört. Det är ingen som kikar eller kommer med invändningar. Därför råkar jag tycka att nätterna är en utmärkt tid för högst nödvändiga saker. Som att rensa garderoben och sortera den i färgordning. Eller klippa ut tjugo fåglar i mönstrat papper. Eller pilla ihop små låtlistor i Spotify. Eller ta mycket artsy foton...
Finns det någon mer än jag som är vaken om nätterna och pysslar? Lite roligt om man sitter där i sitt rum halv två och fixar med något och vet att någon annan samtidigt är vaken och gör samma sak!

Nu vill jag slänga ut allt färgglatt i mitt hem! Bara lämna det ljusa trägolvet och de sandfärgade väggarna kvar och sen ösa på med vita saker. Leta fram mina origamifåglar och udda porslin. Kanske ska såga upp taket till grannen och ta över hans lägenhet så jag får till den där fantastiska takhöjden också.




Fast sen ångrar jag mig lite och vill flytta in i ett stort växthus istället. Låta stora citronträd stå längs väggarna och fylla hela min samling av turkost glas med grönsaker. Känna den där härliga växthusvärmen som är så varm och fuktig och fylld med sommar.


Och sen blir jag lite, lite sugen på att gifta mig (fast i verkligheten kan det gärna få dröja sisådär femton år). Tänk ett stenrum med gamla dörrar. Fullt av macaroons, rosor, champagne och silverljusstakar. Duvorna är lite läskiga så de får gärna flyga utomhus istället.

Nu hann jag i alla fall skriva klart min uppgift innan tiden gick ut (till och med med en halvtimmes marginal!) men det var nära att IKEA lurade iväg mig på inredningsdrömmar och hemma-fix. Så mycket fina grejer ju!

Vissa människor är sådana som drar på sig löparskorna och springer som bara den. Sådan är inte jag. Nej, istället pluggar jag in hörlurarna i iPhonen och knyter conversen. Sedan börjar jag gå och lyfter höger, vänster, höger, vänster, höger, vänster i en evinnerlig takt. Mina kliv är långa och stora och sådär kan jag hålla på och gå nästan hur länge som helst. Jag är verkligen ingen löpare, men gå det kan jag!
Nu har jag precis kommit hem från en promenad runt Strömmen. En såndär ljummen vårkväll med knappt någon vind alls, skrattande barn på cyklar, par hand i hand på parkbänkar, vitprickiga grönslätter med vitsippor, strömmande vatten och fågelkvitter. Som jag längtat efter detta alla snöstormiga vinterdagar, äntligen! Känner mig alldeles full av energi igen vilket är välbehövligt för nu ska jag tillbaka till skolan igen. Ja, klockan 21. Det är en sån tid nu med massor att göra. Men jag är glad ändå och kanske gör ett litet vårskrik på vägen dit!