Om visioner som aldrig blir till verklighet



Ett nytt nummer av Lithanian, tidningen för alla studenter på tekniska högskolan på Linköpings universitet, har kommit ut och i vanlig ordning är det jag som skrivit krönikan. Denna gång handlar det om att allt det där som man borde och vill göra men som man aldrig gör, något jag tror att många (studenter) kan känna igen sig i!

Om visioner som aldrig blir till verklighet

- eller; Sanningen om den lilla, lilla verstan

"You can’t always get what you want” sjunger Rolling Stones ur mina högtalare och jag tänker att ja, sannerligen, de har rätt. Hade jag fått som jag velat hade jag inte suttit här på min pinnstol i den mörka oktoberkvällen med en blaskig kopp te som sällskap. Nej då hade jag legat på en divan i Aruba och blivit matad med exotiska frukter samtidigt som jag skrev på min krönika. Solen skulle stå högt på himlen, en svag bris från havet hade svalkat mig och... åter till verkligheten.


Man får inte alltid det man vill, det är många gånger man sitter där besviken. Men många är också antalet gånger man aldrig försöker. Det är så otroligt lätt att klaga på hur något är men väldigt sällan gör man något åt det. På samma sätt har man också många drömmar man vill uppfylla men vägen dit tycks ofta vara så lång att man ger upp innan man ens hunnit börja.

Jag får många gånger höra att jag är negativ eller en pessimist, varpå jag varje gång svarar: ”Nej, jag försöker bara vara realistisk”. För är det något jag lärt mig efter 21 år så är det att verkligheten är långt i från sådan som folk hävdar att den är. Livet är fyllt av så många visioner och drömmar som aldrig uppfylls. Hela min omgivning tycks bygga stora delar av sin vardag på uttrycket ”mycket snack och lite verkstad”.

Jag kan höra någon älta om hur otroligt mycket den har att göra just nu för att resten av kvällen se personen inloggad på Facebook. Oftast i färd med att göra meningsfulla test såsom ”Vilken historisk figur är du?” eller posta videoklipp med djur som slår bakåtvolter. Det är klart jag förstår att dagens ungdom blir stressad och går in i väggen långt innan 30 när vi har så mycket att göra att vi utan problem kan tillbringa fyra timmar med att kolla igenom gamla festbilder eller läsa om vad folk äter till middag.

På samma sätt är jag så trött på att jämt behöva tolka om allt jag hör. Om någon säger ”Jag tänkte åka till Thailand i januari” så tycks det nu för tiden snarare betyda ”Det vore skönt med en semesterresa, fast jag har inte bokat någon och kommer heller inte ha tid eller råd”. Det är som att man nuförtiden inte kan säga rakt ut som det är, att man inte längre kan skilja på vision och verklighet. Snälla förstå; du äger ingen ny iPhone förrän du håller den i handen, du kan inte åka på festival förrän du köpt biljetten och du tentapluggar inte när du är inloggad på Facebook. Jag har sedan länge slutat tolka det som folk säger bokstavligt för det människorna i min omgivning säger att de ska göra tycks nämligen vara långt ifrån synonymt med vad de verkligen gör.

Men om vi bara kunde ta tag i oss själva och göra ett uns av allt det där som vi pratar om så skulle både vi och vår omgivning få ett uppsving. Det är nu som det har blivit dags att öppna boken, köpa flygbiljetten eller använda gymkortet! Vi kanske inte alltid har våra drömmar på greppbart avstånd, men vi har ofta bra förutsättningar för att ta oss dit på ett eller annat sätt. Det behöver inte gå blixtsnabbt eller spikrakt men huvudsaken är att vi gör något för att ta oss åt rätt håll.

Rolling Stones har rätt, vi kan inte alltid få det vi vill. Min nästa krönika kommer nog inte vara skriven på en divan i Aruba, men kanske från en plastig solstol på Mallorca. Huvudsaken är att jag kommit ett steg närmre det jag drömmer om. Att jag slutat att bara prata om det jag vill och istället faktiskt börjat göra det. Det har blivit dags att logga ut från Facebook och istället gå ner till verkstan. Vi ses väl där?
Ismael. /

Så himla bra skrivet.

Ida /

grymt bra skrivet

Märta /

SÅ rätt! Sjukt bra alltså.

Louise /

Applåderar i tanken, mycket bra skrivet, och mycket tänkvärt innehåll! Beröm till dig Julia!

cornelia /

Mycket bra krönika! All cred till dig.

malin /

UNDERBART!

och sorgligt men sant..

Lovisa /

Skitbra krönika! Blir fan inspirerad av att ta tag i mitt liv

Ida /

Bra skrivet! "Det behöver inte gå blixtsnabbt eller spikrakt men huvudsaken är att vi gör något för att ta oss åt rätt håll.", den meningen gillade jag, word! :)

Sofia /

Så himla bra Julia! Åh det är sånt jag har gått runt och tänkt på väldigt länge men inte riktigt kunnat få ut i ord som verkligen beskriver det jag menar. Sjukt bra skrivet. Du satte ord på allt jag gick och tänkte. Det är så himla sant alltihopa. Skulle säga att det är din bästa krönika, so far!

Julia /

Tack så jättemycket allesammans!

Lebanezza /

Ska vi ha länkbyte? :)

Lisa /

sjukt bra skrivet!

Emelie /

Tycker du har väldigt mycket rätt i det du säger! Jag har också tänkt på att när man väl gör något och inte bara säger det så ger det även en hel del höjda ögonbryn. Omgivningen väntar sig inte att man faktiskt ska göra det man säger så de får en liten mindre chock. Så blev det när jag sa att jag skulle flytta till sthlm och faktiskt gjorde det. Helt knäppt faktiskt när man tänker efter.

Jenny /

Fantastiskt så rätt du har! Har följt din blogg ett tag och hade ingen aning om att du gick på Liu (går där själv, i Norrköping också till råga på allt) eller skrev Lithanians krönika. Nu ska jag se till att låna pojkvännens tidning så fort han får den i handen! Keep it up.

maria /

Oj, vilket bra budskap! Vad duktig du är, håller med dig om facebook-biten!! =)