Blåvalar och hjärtslag

 

Vaknar 4.24 och det värker i kroppen.
Jag tänder lampan och stirrar i taket en stund.
Trycket över bröstet är kvar.
Som om det är något stort därinne som måste ut.
Jag tänker på det största som finns.
Min hjärna projicerar en blåval.
"Det bor en blåval i min bröstkorg. Den måste släppas ut." skriver jag.
Sedan sover jag två oroliga timmar till.

Läkaren jag träffar är snäll.
Hon har turkos eyeliner och kladdig handstil.
Jag berättar hur jag mår.
Om trycket i bröstet, andfåddheten, hjärtklappningen.
Och hon lyssnar noggrant.

Klockan nio börjar mitt första möte på jobbet.
"Perfekt, då hinner jag" tänkte jag.
Klockan nio ligger jag på en brits.
Små, små sladdar är kopplade till kroppen.
Men hjärtat dunkar på precis som det ska.
Med fasta bestämda slag.
Jag får dem sedan, utskrivna på papper.
En bisarr sak egentligen.
Att gå runt hålla och i sina egna hjärtslag.

"Det är nog ingen fara men vi måste vara säkra", säger de.
"Du är ju så ung".
Så jag får ett kuvert i handen.
En taxi väntar utanför.
Jag smsar till jobbet i bilen.
Säger att det är lugnt, att jag snart är tillbaka.
Det känns på låtsas när jag rullar in på S:t Görans akutavdelning.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra, egentligen.

Mitt namn ropas upp.
Jag kliver in bakom dörrarna på akutmottagningen.
Tio par ögon vänds mot mig.
Jag känner mig friskast i världen.
Här hör jag väl inte hemma?

Jag hamnar på en ny brits.
En vänlig läkare bredvid mig.
En sköterska som fyller rör med blod.
Jag blundar.
Fokuserar på andningen.
Är duktig och får plåster.

Sedan väntar jag.
Minut efter minut.
Sammanlagt flera timmar.
Och provsvaren visar...
...ingenting.
Jag är ju frisk.
Jag mår ju bra.

Och trycket över bröstet kommer snart att lätta.
Andningen åter bli enkel och djup.
Blåvalen ska återvända till havet.
Först måste jag bara vila lite.

Glöm inte att göra det ni också.

Eva /

fina du. du är så duktig på att skriva. hoppas allt är bra.

Elizabeth /

Verkligen fint skrivet!

weronica /

jätte fint skrivet

Camilla Andersson /

väldigt fint skrivet!

Linnéa /

Har också legat med sladdar över hela kroppen och sett mina egna hjärtslag på skärmen, jämna och fina trots hjärtklappning, tryck över bröstet och hugg i hjärtat. Vet såklart inte hur du känner ändå, men kanske lite i alla fall. Fint skrivet, hoppas att trycket snart släpper och att orsaken till oron försvinner.

Daniella Chanelle /

Nu är du på framsidan igen ♥

Saragunmarie /

Japp, att slappna av och vila emellanåt är livsviktigt! Jag fick lära mig den hårda vägen då jag fick stroke och blev förlamad som 17-åring. Jag visste inte ens vad "slappna av" innebar. Som sagt - LIVSVIKTIGT!! Ta det lugnt nu, kram! :)

Madde Schwedaan /

Älskar denna texten. Så ärligt, okomplicerat, enkelt, rakt. Hoppas allt är bra med dig.

Amanda [SPONTAN] /

Vackert skrivet :)

frida /

åh, det är så lätt hänt. jag måste också verkligen vila mer. hoppas du mår bättre och att valen är långt borta nu

Mariélle /

Vad fint det var att läsa, trots upplevelsen du fick genomgå ♥

Linnéa /

väldigt fint skrivet! ta hand om dig!

Siri /

Hoppas du mår bra nu. Gillade din text megamycket. Så enkla rader och meningar, men man drogs med och jag scrollade bara ner lite i taget för att hålla kvar stämningen i texten till slutet.

Patricia Nordh /

Underbart skrivet, så enkelt & så vackert! ja, som jag sa, underbart!

Elin /

Fruktansvärt vacker text! Och bilden.. magisk.

Rebecca /

Åh du är då bra på att beskriva på ett sätt så att jag verkligen påverkas av det du säger och kan, i mitt huvud, föreställa mig precis hur allting hände. Du är bara så himla bra och jag tycker så mycket om din blogg och dina foton. Du har en sådan bra inställning på allting och jag förstår att allt som visas här inte är hela ditt liv men jag uppskattar verkligen när du pratar om saker som verkar intressera dig och publicerar bilder som är tilltalande.

Kram

lovisa /

talande och väldigt välskrivet. ta hand om dig!

Nea /

Vackert.
Jag ska försöka vila lite.
Men det är inte så lätt när allt och alla runt omkring säger att man inte borde. Utan att de ens vet om det.
Hoppas att du mår bättre nu.

lisa /

så talande och bra skrivit. hoppas du mår bättre nu. kram!

Mamma Britt /

Kram,Julia Filuria! Mamma

Rakel /

Fina du! Du måste vara rädd om dig! Jag har dragits med Yngve (min blåval) i lite mer än ett år nu. Du är inte ensam om den här skiten!

http://rakeleklund.blogg.se/2012/october/jag-pratar-inte-med-monster-sager-jag-till-monstret-sen-lagger-vi-pa.html#comment