Lissabon dag 1

Jag har en förkärlek till kuststäder. Kontrasten mellan gator, trafik och folk tillsammans med det oändligt blåa havet gör liksom att jag automatiskt gillar en stad. Nu finns också Lissabon med på listan.
Efter en flygresa med stopp i Frankfurt landade vi i Portugal sent på tisdagseftermiddagen. Det gjorde inte vårt bagage dock som befann sig kvar i Tyskland. Så efter en massa samtal, ifyllande av blanketter och löften om att väskorna skulle komma med nästa flyg, checkade vi in på hotellet och gick sedan ner på stan.
Vi promenerade längs några av huvudgatorna, stannade till på en restaurang och åt middag och tog sedan sikte på havet.
Att hitta detta mitt i stan, hur fantastiskt?
Jag fick känslan av att Lissabon hade lånat lite från resten av världen. Jesus-statyn till vänster påminde en del om den i Rio och bron gav väldiga Golden Gate-vibbar.
Kvällsluften var ljummen och solnedgången magisk. Här är delar av mitt resesällskap: Erik, Vendela, pappa och mamma.
Sedan traskade vi hem, trötta efter en lång resedag och brist på bagage, men med en kärlek till Lissabon.

Lite grönt

Det här med gröna fingrar har aldrig riktigt varit min grej, men däremot har jag märkt att jag har ett behov av att ha små gröna kvistar lite här och var. Jag har liksom börjat samla på mig små vaser och plockar kvistar och blad. En bit murgröna i den här lilla vasen från House Doctor står i min bokhylla.
 
Några kvistar persilja finns i köksfönstret...
 
...och en mugrönekvist står i ett provrör på nattduksbordet.
 
På handfatet står några pelargonblad i ekollonvasen från Svenskt Tenn.
 
Och på detta lilla bord en aloe vera-växt i mässingskruka. Den mest tåliga av dem alla!

Chokladbollar

Tänk om man vaknar upp en dag och helt har vuxit ifrån behovet av chokladbollsrullande och sockersug? Nä, det är inte möjligt väl? Är det något jag aldrig tröttnar på så är det gamla, hederliga chokladbollar. Perfekt att röra ihop hemma eftersom man nästan alltid lyckas ha alla ingredienser.
 
Och det magiska tricket är att hålla sig från att äta hela smeten direkt ur skålen och istället göra små, runda bollar. Rulla dem i kokos efteråt och ställa in dem i frysen en stund så de blir lite hårda och kalla. Jag har inte tröttnat på tjugofyra år och lär förhoppningsvis inte göra det inom den närmsta tiden heller.