Siciliansk risotto

Siciliansk risotto
Här om dagen bläddrade jag i Hemköps kundtidning och hittade ett recept på siciliansk risotto med citron, mynta och kronärtsskocka. Perfekt! tänkte jag och bestämde mig för att laga det, dels för att jag älskar risotto och dels för att jag har en resa till Sicilien bokad nu i sommar. Resultatet blev mycket gott och jag tänkte så klart dela receptet med er, men tydligen fanns det inte online och jag har inte tidningen till hands, så därför blir det en egen version från mitt huvud. Men det borde funka fint det med eftersom jag ändå justerade lite i receptet när jag väl var igång och kokade ihop det.
 
Siciliansk risotto
 
Du behöver:
3 dl arborio- eller avorioris
1 l grönsaksbuljong
1 gul lök
1 citron
1 kruka färsk mynta
1 burk inlagda kronärtsskockor
1 knippe sparris
2,5 dl parmesanost
salt & svartpeppar
smör att steka i
olivolja

Gör så här:
Koka upp buljongen (jag använder 2 tärningar ekologisk grönsaksbuljong och 1 liter vatten). Skala och finhacka den gula löken och fräs i olja i en tjockbottnad kastrull. Rör i riset och rivet skal från en citron, låt allt fräsa ett par minuter. Pressa i saften från en halv citron och häll sedan på lite av den varma buljongen. Låt risotton koka på svag värme utan lock i cirka 20 minuter och rör i buljongen lite i taget under kokningen. När riset känns krämigt men fortfarande har en fast kärna är det klart. Blanda då i myntablad, kronärtsskockor i mindre bitar samt 2 dl parmesanost. Rör om ordentligt och smaka av med salt och peppar. Om du önskar, servera din risotto tillsammans med färsk sparris som stekts med smör och salt i en varm panna. Toppa med lite extra parmesan och njut. Buon appetito!
 
Siciliansk risotto

Mode-inspiration i maj

Med jämna mellanrum scannar jag av Pinterest och sparar allt sådant som jag tycker är fint. Det är liksom min bästa avkopplingssyssla, att bara sitta en stund och hitta saker som inspirerar mig till att skapa något, laga en maträtt, klä mig på ett särskilt sätt eller möblera om.

Nu tänkte jag att vi skulle kolla på sådant som hamnat i min inspirationsmapp för mode den senaste tiden. Jag är väl knappast ensam om att tycka att maj har underpresterat på värmefronten - vad hände med försommarvärme, barbentsdagar och lämna jackan hemma?! Nej, nu håller vi tummarna för att juni levererar istället och då ser jag gärna ut så här.
 
inspiration maj
Ganska mycket enkla färger - svart, vitt och brunt uppblandat med smutsiga pasteller och jeans. Gärna lite lager på lager-känsla med långa svepande tyger och korta shorts. Likadan över- och underdel i matchande set är fortfarande en favorit liksom klumpiga lädersandaler.
 
På min inköpslista just nu står:
- vita raka jeans, gärna någt lösare modell än stuprörsjeans och i grövre tyg. (Någon som vet var jag kan hitta detta? Alla jag testat är antingen ankelkorta i modellen vilket innebär att de slutar mitt på min vad eller så har de stora slitningar och hål)
- klumpiga lädersandaler med lite platå (gärna något lägre än de på bilden)
- shorts med hög midja i någon fin färg
 
Alla bilder hittar ni på min Pinterest-board här.

Sena kvällar i maj

maj
 
Det ligger en tung syrendoft i luften. Vi är i slutet av maj och fastän klockan är elva har himlen ännu inte mörknat helt. Tiden står och stampar mellan vår och försommar, redo att brista ut i full blom när som helst. ”Förresten, vad är det med syrendoftande majkvällar som är så fint att man nästan blir vemodig?” skriver jag till Filip. ”Kanske att de varar så kort…”
 
Och ja, det är något med den här tiden på året. De sista veckorna i maj blir alltid en blandning av vemod och hopp. Nog för att de så starkt präglas av avslut och framtid. Skolavslutningen i nian med hallonrosa finklänning och betygen i gräddvitt kuvert. Redo för gymnasiet, en ny skola och att faktiskt vara stor. Studenten 2009 på skrikande flak genom stan och hatten högt upp i luften. Den ljusnande framtid var vår och nu började väl livet på riktigt ändå? Kandidatexamen tre år senare med sextio sidor uppsats i ena handen och en sambo i den andra. Plötsligt vuxen med en insikt om att tiden bara passerat.
 
I år väntar ingen examen i mitt liv. Inga svindlande steg åt nya håll och inga tårdrypande farväl. Ändå sitter jag här, en sen kväll i maj, med en blandning av vemod och hopp i bröstet. Syrendoftande skymningar tycks drabba mig ständigt, år efter år. Som en påminnelse om att livet bara är en kombination av avslut och framtid. Och var jag befinner mig precis nu, det återstår att se. Men en sak är säker: den ljusnande framtid är vår.