Ett känslourval från februari

2016-02-28   kl. 23:05:30
skiss
 
Februari. För att vara den kortaste månaden har du känts som den längsta. Du har varit en process. Ett långt och komplicerat test där det gäller att avverka alla känslor, samtidigt som tiden långsamt slingrar sig fram. Så mycket som har rymts inom mig, både bra och dåliga saker. Här är några av känslorna:

Tristess
Den kliande känslan i kroppen. Paniken över att ingenting nytt händer. Det är bara samma gator, samma stad. Som en skiva som snurrar på repeat. Jag ligger i min säng och har bara en tanke ”det måste hända något, nu".

Harmoni
Jag kommer hem från träningen och lagar middagen jag planerat sedan tidigare. Knapprar lugnt på datorn under tiden jag äter. Strax efter tio har jag redan hunnit diska, packa väskan, borstat tänderna och gjort mig redo att sova. ”Är det såhär det känns att ha ordning på allt?” tänker jag. Nästa dag är allt kaos igen.
 
Vårpirr
Det är lördag och solen strålar från en klarblå himmel. Jag öppnar balkongdörren, andas in den klara friska luften. Skjuter fram en stol precis till dörröppningen, hämtar en filt och slår mig ned. Ansiktet vänt mot solen, slutna ögon. En första aning av vår. En känsla jag väntat på sedan oktober.
 
Rädsla
Det är kväll, eller ja, det är nog natt. Jag går hem från tunnelbanan. Tittar snabbt omkring mig – identifierar faror, identifierar trygghet. Människor med hund är alltid bra. Par också, särskilt om det är en tjej och en kille eller två tjejer. Kanske ska tjejen som går själv också åt mitt håll? Jag tänker att vi har en tyst överenskommelse, hon och jag. Vi hjälper varandra. Sedan går jag mitt allra snabbaste med kroppen på helspänn. Vägen längs den halvupplysta gatan, nedför trappan, igenom den lilla parken, korsa vägen, fram med nyckeln och in i porten. Allt är lugnt för den här gången.
 
Eufori
Klockan är halv åtta men vi har redan stått på stolarna och dansat. Bubblet flyter i ådrorna och cigarröken bolmar ut genom kontorets fönster. Jag är omgiven av människor jag älskar och smsen 00:21 betyder ingenting.
 
Besvikelse
Det är inte det faktum att du inte svarat på det långa meddelande jag tog mig tiden att skriva till dig. Det är vetskapen om att du inte ens läst det. Jag vet att det kommit fram, jag vet att du aktivt valt att klicka bort det. Den lilla blå bocken bredvid skvallrar om det. Och det faktum att du inte ens läser, det gör mig bara besviken.
 
Odödlighet
Jag har precis haft mitt första möte med min mentor. Solen skiner på gatan framför mig, Beyoncé spelas i hörlurarna. Inuti mig finns känslan av att kunna ta över världen. Jag är bäst! Jag kan allt! Se upp för här kommer jag!
 
Glädje
Att vakna upp med ett nytt meddelande i inkorgen. Någon har gjort en spellista till mig. 8 spår och 30 minuter, anpassade bara efter mig. Jag ler hela morgonen sen.

Kommentarer
Postat av: Karin

Det här är läskigt likt det jag skrev i min dagbok här om dagen! Varje känsla är på pricken det jag kännt aenaste tiden, speciellt den beskrivna odödligheter och tristessen. Helt makalöst! Hoppas mars blir fin, kram

2016-02-29 kl. 07:30:04
URL: http://magnusdotter.blogspot.com
Postat av: Ida

Jag tror också jag ska börja sammanfatta känslor såhär, kanske får en lite mer överblick över måendet/hur saker och ting är.

2016-02-29 kl. 09:54:08
URL: http://tinysigns.wordpress.com
Postat av: hejregina/agnes

fint inlägg!

2016-02-29 kl. 10:16:43
URL: http://hejregina.elledecoration.se
Postat av: Malin

Jag gillade det här. Du är bra på att sammanfatta känslor och ögonblick. När jag läser upplever jag det du skriver om. Fint!

2016-02-29 kl. 10:38:59
URL: http://splendiferouslytiggerific.wordpress.com
Postat av: Mathilda Schöfl

Älskar det här inlägger :)

2016-02-29 kl. 13:04:35
URL: http://mathildis.blogg.se/
Postat av: elsa

Så fint inlägg?? Älskade detta

2016-03-01 kl. 21:34:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Länk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0