Tillbaka till staden för krossade hjärtan & verklighetsflykt

2016-10-17   kl. 07:12:00
kaizen sushi
 
sengoku
 
Det är högsommar och andra dagen på min semester. Jag står på Arlanda, redo att boarda ett plan. Bort från allt, bort från alla. Ett halvt dygn senare landar jag i ett främmande land. Här finns min kompis Mika men utöver det känner jag ingen. Jag förstår inte språket, inte skyltarna, inte de sociala koderna. Och det är en fantastisk känsla.
 
Tre dagar tidigare har jag avslutat ett fem år långt förhållande. Gråtit oavbrutet, stirrat in i väggen, legat apatisk under täcket. Men nu står vi här i Tokyo, jag och mitt trasiga hjärta. Redo att leva lite igen.
 
Kanske är det den totala motsatsen som gör att jag fastnar. Känslan av att allting är nytt, annorlunda, så väldigt lite du och absolut inte en plats för vårt vi. Här kommer jag inte springa in i någon som frågar hur det är, eller ännu värre, någon som inte vet. Tokyo blir det första på länge som bara är mitt. Min stad, mina upplevelser, mina känslor.
 
Tidsskillnaden gör att jag hamnar fel i dygnsrytmen. Går och lägger mig efter att solen redan gått upp, sover för länge om dagarna, lever för mycket om nätterna. Jag hinner tillbringa sex dagar i Japan och när jag kommer hem säger jag till alla: ”Jag älskar Tokyo, det är världens bästa stad!” och jag menar det. Resan var fantastisk.
 
Skyskraporna, kulturkrockarna, folkmassorna. Kontrasterna mellan superteknologi och andlighet. Professionella, välklädda businessmän med fluffiga, små gosedjur på portföljerna. Den fantastiska maten, det trevliga folket, känslan av att här finns allt.
 
Femton månader senare sitter jag redo med en ny biljett i handen. En tur och retur-resa tillbaka till staden för krossade hjärtan och verklighetsflykt. Den här gången åker jag med ett lugn i bröstet och några av mina bästa vänner som sällskap. Förväntningarna är skyhöga, jag ska ju återse världens bästa stad. Men jag är samtidigt lite orolig.
 
Tänk om jag inte kommer gilla det lika mycket denna gång? Tänk om jag minns det så fantastiskt bara för att allt annat var så hemskt just då? Kanske är Tokyo bara världens bästa stad att vara hjärtekrossad i. Eller så är det ännu mer fantastiskt nu. Jag hoppas och tror på det sista. Snart får vi veta.

Kommentarer
Postat av: Nastasja

Gu vad kul att ha resan att se fram emot. Tror att du kommer gilla staden ändå men se den ur helt nya ögon. Drömmen att åka med kompisar så.

PS har mejlat dig på din bloggmejl, vet inte om du kollar där ofta men just so you know ;)

Svar: Har sett ditt mail och svarar så fort jag får lite tid över, du är inte bortglömd! <3
Julia

2016-10-17 kl. 13:24:25
URL: http://nastasjathor.se
Postat av: Sandra Bergström

Det bara slog mig när jag läste detta att vissa platser blir som en sorts tidskapsel ibland. De bevarar allting så precist och detaljerat åt en. Jag hoppas att det blir fantastiskt därför att det var fantastiskt då och att nu finns allting kvar att göra något nytt, mer av.

2016-10-17 kl. 15:37:51
URL: http://vardagskonst.se
Postat av: Ellen Lindberg

Jag har nog sagt det förr men jag kommer säga det igen: du är magisk med ord. Jag hoppas att Tokyo är minst lika fint som sist du var där, helst lite finare och bättre än då, nu när du ändå åker med ett lugn i din bröstkorg.

Njut av varje sekund nu!

2016-10-17 kl. 16:43:37
URL: http://lindbergellen.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Länk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0