Att plötsligt elda upp sig över en skylt där det står "Keramik"

2017-08-10   kl. 15:33:16
fynd
 
Det börjar lite smygande. Man köper en korsordstidning att ha med på semestern. På omslaget finns en leende Sanna Nielsen och slagkraftiga rubriker om storvinster i form av trisslotter och presentkort på Cervera. Har ni tänkt på att majoriteten av alla korsordstidningar har Sanna Nielsen på omslaget. Inte? Det har jag. Kanske för att jag köpt flera stycken bara den senaste månaden. Nåväl, sedan sitter man där på en solig strand och klurar på vad Hundras på nio bokstäver kan vara (rätt svar i detta fall var retriever) och man njuter. Man har det så trevligt med sin tidning, ja man använder ordet ”trevligt” på ett helt oironiskt sätt för det är så det känns. Trevligt.
 
Sedan är man på roadtrip längs västkusten och förflyttar sig mellan olika små pärlor. Glöm partyresor och pulserande storstäder, det här är en annan typ av resa. Man upptäcker skärgårdsöar med handelsträdgårdar och skulpturparker med diffusa konstverk och rätt vad det är får man syn på en skylt längs landsvägen. ”Keramik” står det och man ropar till ivrigt. ”Sakta ner bilen, sväng in! Det ligger en ateljé här borta!” På den korta lilla avtagsvägen hinder det bildas en nästan euforisk stämning i bilen. ”Åh… keramik. Lergods och drejeri. Är det inte härligt?! Jag tror jag ska köpa mig ett fat.” Vi sitter i bilen, tre tjejer med ett par år kvar till trettio och vi eldar upp oss över keramik. Jag vet inte exakt när det hände, det har nog legat lite latent hos mig under ett par år, men nu har det blommat ut totalt. Jag har blivit en kulturtant och jag älskar det.
 
Jag kommer på mig själv med att gå ensam på museum och njuta av konstnärlig stimulans och tillfredsställelse. I en klädbutik nyper jag försiktigt i en kaftan av linne som jag känner en oväntad dragning till. Jag drömmer om vinresor till Provence med väninnorna och googlar keramikkurser på Medborgarskolan. Svepande tyger, färgglada stenar, antika möbler - allt får mitt hjärta att banka lite hårdare. Och jag tänker, kanske är det så att jag hoppat över de gyllene åren mellan 30 och 60 för att segla rakt in på livets efterrättsbuffé. Eller så är det här bara en brinnande del av min personlighet som nu äntligen fått ta plats. En sak är i alla fall säker. Min kulturtant har anlänt och hon är här för att stanna. Frågan är hur mycket keramik jag kommer ha hunnit samla på mig när jag är 70?

Kommentarer
Postat av: Ljuva Julia

jag känner exakt samma (Sanna Nielsen är på min rådande korsordstidning och jag går ofta på muséum ensam) med mina 27 år på nacken. Glasblåseriet fascinerade mig oändligt förra veckan.

2017-08-10 kl. 19:31:43
URL: http://ljuvajulia.se/
Postat av: Beatrice

Åh, jag längtar till min framtida kulturtant kommer fram lite mer! Kordordstidningarna gick jag förbi i förrgår och tänkte "jag är ju inte så bra på korsord, annars hade det varit kul", men keramiken var en av höjdpunkterna på Österlen-resan i juli, och med mig fick jag ett perfekt skålformat litet fat, som huserat diverse luncher sen dess! Perfekt ju <3

2017-08-10 kl. 20:01:10
URL: http://beahallberg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-post:

Länk:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0