Höstdagbok – del 2

museum
 
Det är måndag och jag tänker på resmål. Paris, Köpenhamn och Rom. Något i mig kliar och längtar efter att åka iväg. En weekend på egen hand i en annan stad. Ett par dagar av ännu oupptäckta restauranger, färgglada trånga gator, nya miljöer att fylla kameran med. Jag vill ha höstens sista solstrålar i mitt ansikte, en resväska i handen. Det är en vision som känns helt perfekt.
 
Men så tvekar jag, för igår fann jag mig ståendes på en konstutställning som jag inte ville vara på. Jag gick omkring och läste på några av skyltarna, tittade med spelad entusiasm på verken, försökte känna något. Men det var som att själva tanken på att gå på konstutställning var mer givande än att verkligen vara där. Jag gillade bilden av mig själv som någon som klär sig i röd basker, trotsar gråtungt söndagsregn och tillbringar eftermiddagen på museum. Fast i själva verket ville jag bara kura ihop mig inomhus, långt därifrån. Efter fyrtiofem minuter gav jag upp, ringde och beställde pizza och åkte hem till en vän. Slut på fasad för stunden.
 
Och tänk om det skulle bli samma sak där i något annat land. Att jag skulle inse att jag plötsligt stod där bara för att gillade tanken på det så mycket. Långt mer än själva verkligheten. Nej, jag vet inte om det är värt att chansa. Kanske ska jag hålla mig till Stockholms gator under oktober. Nöja mig med att testa ett nytt café, åka till en stadsdel där jag aldrig varit och strosa omkring bland främmande hus. Flykten behöver inte alltid bli så lång, för när risken finns att man ångrar sig är det skönt att ha nära hem.
Tankar /
Alexandra /

Oj, vad jag relaterar till att man vill gilla något för att man vill vara en sådan person. För mig är det surfing och boxning. Älskar att visa upp mig som en person som gör sådant, men gillar knappt att göra det, bara att säga att jag gör det. Så detta gav mig en liten tankeställare, helt klart. Kanske ska testa något annat istället, även om det inte är lika "häftigt".

Elsa /

åh asså tack för detta! samma bilder kunde ju lika gärna hittats i toppen av ett inlägg som romantiskt beskrev samma museibesök. kanske finns ett sånt inlägg nån annanstans på internet, fastän skribenten kände samma som du.

samtidigt kan det ju bli bra, om man ändå drar iväg. jag har precis börjat ett liv som är väldigt likt visionen jag hade innan, och är glad att jag vågade. huvudsaken är kanske bara att man gör det man gör för sin egen skull?

kram

Matilda /

Åh <3

Johanna /

Hej! Vilken skrivkurs går du? Och är den att rekommendera? Håller på att kolla nån jag kan gå men vill ju gärna veta att det blir bra :)) kraam

Svar: Hej! Kursen jag läser är en distanskurs på halvtid via Mittuniversitet som heter Kreativt skrivande. Det är en vanlig högskolekurs så jag sökte den i våras på samma vis som man söker andra utbildningar och kurser. Jag har svårt att ge någon fullständig rekommendation än eftersom den bara pågått några veckor, men hittills så gillar jag den! :)
Julia