Att uppskatta frukost

Detta inlägg innehåller produkter och information som jag fått från L'OR.
 
frukost
I samband med att jag skulle åka till Paris fick jag en fråga från det franska kaffemärket L'OR om jag ville göra ett besök hos dem. Jag och min syster fick komma förbi deras kontor och få en liten introduktion till hur man gör kaffe. För att vara en produkt som jag konsumerar dagligen insåg jag att jag har väldigt dålig koll på hur tillverkningen egentligen går till. Exempelvis fick jag lära mig att det krävs bönor från ett helt kaffeträd för att göra ett paket kaffe. Och eftersom vi svenskar dricker i snitt 12 kilo kaffe per person betyder det att det krävs 24 träd för att hålla min konsumtion i schack. De flesta bönor plockas och sorteras dessutom för hand vilket gör det till ett tidskrävande jobb som sysselsätter många. Att välja ett bra kaffe och att dricka det lite extra omsorgsfullt känns därför ännu viktigare nu.
 
kaffe
De flesta av mina kaffekoppar intas på jobbet men på helgen dricker jag gärna kaffe hemma i lugn och ro. Särskilt i kombination med en god frukost eller en liten kopp efter maten. När jag vaknade i morse började jag direkt tänka på frukost och vad jag skulle laga. För att sitta länge i mitt soliga kök med en bra spellista och massor goda saker att äta och dricka är ju den bästa starten på helgen.
 
toast
Idag började jag med surdegstoast med västerbottenost, stekt grönkål och chiliflakes. Mindre visuellt men minst lika gott blir det om man kör hela smörgåsen i våffeljärnet. Har man lite dijon hemma kan man addera det också för en riktig supermacka.
 
grapefrukt
Jag testade också en ny grej som jag läst om och fastnat för, nämligen karamelliserad grapefrukt. Just grapefrukt är ju en av mina frukostfavoriter sedan länge, men här är den på en helt ny nivå. Vill du också laga den så kommer ett litet recept här:
 
1. Dela grapefrukten på mitten och skär längs kanten mot skalet med en vass kniv.
2. Riv över lite färsk ingefära och gnid in på toppen.
3. Strö över några teskedar råsocker men lämna någon centimeter tom mot kanten.
4. Bränn av grapefrukten med en gasbrännare (samma som man använder till ex. crème brûlée).
 
frukost
Pricken över i är såklart att servera allt på sitt finaste porslin. Det mesta här ovan är second hand-fynd förutom leopardsaltkaret som kommer från H&M Home och grapefruktskålen som är från House Doctor. När allt är uppdukat och klart återstår bara att njuta länge och kanske ta en och annan påtår. God morgon!
 

Detta inlägg innehåller information från L’OR som jag besökte i Paris. Alla tankar och åsikter om produkterna är dock mina egna och jag har fått helt fria händer att utforma detta inlägg som jag vill.

Födelsedagsresan till Paris – del I

air france
Följ med på födelsedagsresa till Paris med jag och min storasyster i huvudrollerna. Vi börjar på Arlanda för prick en vecka sedan.
 
flygplatsen
För att maxa vår helg hade jag bokat en riktigt tidig flight, så vi gick upp mitt i natten för att åka mot flygplatsen. Halv fem avslöjade jag vårt mål genom att räcka över ett boardingkort med destination Paris.
 
tåg
 
paris
Väl framme några timmar senare möttes vi av sol, värme och en stad i full blom. Man älskar ju idyllen ändå.
 
lunch
Efter ett litet lärorikt möte (mer om det inom kort) slog vi oss ned på en restaurang och beställde in rosévin och en trerätters lunch.
 
paris
Hej vi är framme och njuter i solen-selfien.
 
dessert
Pistagegrädde, pistageglass och bär. Svårare än så behöver det inte vara.
 
Canal Saint-Martin
 
Canal Saint-Martin
Sedan strosade vi längs Saint Martin-kanalen och ner mot Marais där vårt hotell låg.
 
Villa Beaumarchais
Väl incheckade på Villa Beaumarchais gjorde vi det enda rätta när man sovit alldeles för få timmar: tog en rejäl tupplur.
 
Vendela
 
park
Sedan köpte vi chips och vatten, tog med varsin bok och placerade oss i en närliggande park. Den var fylld av slingrande blommor och träd och tycktes även vara innergård till ett gäng fina hus.
 
park
 
Vendela
När vi tröttnat på att ligga still gick vi omkring lite i närområdet och hamnade i parken Place des Vosges istället.
 
paris
Sedan gick vi tillbaka till hotellet och gjorde oss fina, för på kvällen hade jag bokat bord för födelsedagsmiddag på Au Passage. Så här glada var vi när vi gick dit.
 
au passage
Menyn bestod av en massa spännande smårätter att dela på och vi plockade in ett gäng olika. Först fick vi rädisor med popcornsmör, en helt genialisk smakkombination som jag måste testa att göra själv.
 
au passage
Den här fisken som påminde om ceviche var också helt otroligt god.
 
Vendela
Mitt middagssällskap. <3
 
au passage
 
au passage
Sen åt vi musslor med citrus och bönor samt någon slags fylld pasta om jag minns rätt.
 
au passage
 
au passage
Precis när vi fick in den sista rätten som var som ett konstverk av mussla och kronärtsskocka, plockade jag upp min telefon och möttes av nyheten att Avicii gått bort. En smått surrealistisk sak att ta in men som påverkade oss båda väldigt mycket. Hans död känns så oerhört sorglig och jag kan inte ens tänka mig hur det är för hans familj och vänner. Hoppas han känner frid nu i alla fall och att detta gör att vi kan prata ännu mer om psykisk ohälsa och hur det påverkar människor. Ingen ska behöva må så.
 
paris
Smått tagna av nyheten avrundade vi sedan middagen och gick ut i den ännu varma kvällen.
 
paris
Och efter en promenad upp till Place de la Bastille vände vi hemåt, lyssnade på ett gäng Avicii-låtar och somnade sedan gott i våra hotellsängar efter en lång första dag i Paris.

Inget är dåligt men allting är skit

sara granérParis alltså. Det var magiskt. Tre långsamma men fullmatade dagar i strålande sol och min systers bästa sällskap. Jag fotade massor och ska snart berätta mer, men eftersom jag strulat till mitt Adobe-login kan jag inte öppna Photoshop för att redigera några bilder och i väntan på att jag styrt upp det tänkte jag att vi skulle prata om något helt annat. Nämligen känslor.
 
För bara några timmar efter att jag kommit hem från min semester vaknade jag med en specifik känsla i bröstet. Det sker så pass sällan att jag lyckas bli förvånad varje gång och intensiteten är ganska varierande den med, ibland knappt märkbar. Men plötsligt är den ändå där. Känslan som jag valt att kalla ”inget är dåligt men allting är skit”.
 
Det är en högst irrationell känsla som tar över min kropp, kanske nån gång i kvartalet under ett eller ett par dygn, och styr om alla tankar. Fastän allting är bra på pappret och livet är fritt från direkta olägenheter, så känns det liksom bara… uselt.
 
Först kommer den kreativa ångesten. Inget jag gör blir bra, jag ifrågasätter varför jag ens jobbar med reklam, allt jag skriver är kasst och jag vill hellre gömma mig under ett konferensbord eller smälta in i heltäckningsmattan än att behöva presentera mina tankar och formuleringar. Sedan kommer självföraktet. Jag är en dålig människa, varken särskilt snäll eller trevlig, mina vänner borde inte tycka om mig, jag pratar irriterande, är knappast vacker och allt jag gör är fel på ett eller annat sätt. Sist dyker oviljan till att göra något upp. Jag vill enbart ligga raklång i soffan i mitt släckta vardagsrum och lyssna på poddar, helst inte prata med en enda människa, sitta tyst i ett hörn med hörlurar på och undvika alla sociala sammanhang.
 
Allt detta drabbar mig som en tung våt filt som jag tvingas släpa runt på. Som jordens mest gigantiska offerkofta och det värsta är nästan att känslan är så orimlig och irrationell. Jag kan inte förklara varför jag känner som jag gör för jag vet ju innerst inne att det inte är sant, ändå känns det så tydligt. Det spelar ingen roll hur många peppiga ”jo, men du är ju visst bra/duktig/fin” jag får för det kommer ändå inte gå in. Jag har fullt upp med att älta allt eländigt.
 
Det finns bara ett sätt att bli av med känslan och det är att vänta ut den. För rätt vad det är så är den borta. Det kan ta en dag eller kanske två, men den försvinner alltid och det blir nästan bisarrt att tänka på hur den kändes. I morgon när jag vaknar vet jag att jag kommer ha glömt alla detaljer, kanske till och med ångrat att jag skrivit det här inlägget, för då är känslorna så distanserade och redan nu märker jag hur de har mildrats. Kanske är det vetskapen om att jag satt ord på allting, delat en av mina sämsta känslor med en massa folk jag inte känner (och ännu värre: folk jag faktiskt känner) som gör att det känns bättre. Vad vet jag?
 
Det enda jag säkert vet är att känslan kommer komma tillbaka, antagligen när jag minst anar det, men nu slipper jag den på ett tag. Och kanske finns det någon mer som känner igen sig? Som också har stunder då inget är dåligt men allting är skit? I så fall är vi ändå flera. Nu ska jag sova och vakna till en ny dag. Jag hoppas att ni också vaknar på rätt sida.
 
Bild: Sara Granér