Två saker att läsa

Hej ja, det är jag igen. Det har gått ett tag sen sist, jag har haft semester och inte tänkt på något annat än semester och de naturliga tankarna som hör till. På att använda tillräckligt stark solskyddsfaktor för att inte bränna mig vid havet, vilken av de slingriga serpentinvägarna det var som var avstängd nu igen, på den bästa smakkombinationen man kan uppbåda på tre skopor gelato, ja sådana saker. Semestersaker. Och nu är jag hemma i min lägenhet i Stockholm igen. Sörjer uttorkade växter som skrumpnat ihop helt och ställer fönster på vid gavel, struntar i att packa upp resväskan och äter en gång stuvade sedan frysta sedan mikrade makaroner till middag efter en vecka med pasta som kokats perfekt al dente. Tar en semester från semestern kanske man kan säga och det tänkte jag väl egentligen fortsätta med. För visst ska jag visa bilder för er och dela berättelser om saker som hänt och känts och kanske avslöja vilka gelatosmaker som faktiskt är de bästa, men det måste nog få vänta lite, lite till.
 
Så länge har jag lite andra saker åt er som ni kan läsa. Det är nämligen så att det eminenta bloggsällskapet Just Wanna Have Fun frågade om jag ville skriva lite hos dem och det ville jag ju såklart. Jag har faktiskt saknat en plats som deras på internet, där kreativiteten kommer i första hand och där den också ges allt det fantastiska utrymme den faktiskt förtjänar. Att ta med hela bloggen och dess pick och pack kändes dock lite läskigt (den har ju ändå bott här i över tolv år nu och blivit mer än bekväm, vid det här laget helt slutat sortera tidningarna, parkerat filttofflorna på soffbordet och ätit upp skålen med karameller som bara var till för prydnad) men ungefär en gång i månaden kommer jag skriva en lite krönikeaktig text som dyker upp där och hittills har jag hunnit med två.
 
kreativa sidan
Den första är mest en introduktion om mig själv och min syn på kreativitet och allt därtill.
 
osäkra stilen
Den andra texten handlar om hur jag tänker kring kläder och stil, helt enkelt en hyllning till den osäkra stilen!
 
Kika gärna in där och läs och när ni väl är där, glöm inte att kolla alla fina bloggar som finns på plattformen! Kanske det bästa som hänt bloggvärlden sen Sandra Beijer köpte sin drönare...

Sommardagboken 2018 - del 7

agriturismo ramusè
 
De tunga fönsterluckorna stänger ute allt ljus i rummet, ändå vet jag att solen strålar där utanför när jag vaknar vid sju. De andra sover än men jag tar med block och penna och smyger ut - hur väl man nu kan smyga i gamla italienska stenhus med tjocka knarrande dörrar och tunga beslag... Jag slår mig ned vid den första uteplatsen med utsikt över hela dalen. Humlorna surrar i lavendeln, fåglarna kvittrar i trädens kronor och tryffelhunden Trilly kommer snart och lägger sig vid mina fötter.
 
Ibland kan det kännas så platt att prata om platser och dess skönhet, men just nu måste jag. För det här är ett av de vackraste ställena jag bott på. Beläget i en grönskande sänka, bland solrosfält och vinodlingar, med dignande fruktträd och välbevarade stenhus. Här går djuren omkring fritt. Väldigt fritt. När vi slog upp dörren igår stod en åsna utanför och ville kika in i vårt sovrum.
 
Varje kväll serveras vi en stor middag tillagad på omgivningens råvaror. Pasta med egenjagad tryffel, caprese på trädgårdslandets tomater med en egenproducerad olivolja, bruschetta med späda sparrisstjälkar skördade samma dag. Allt smakar himmelskt. Ja, att vara här är en fröjd för alla sinnen, en övning i tacksamhet över allt som är vackert, en uppsjö av stunder att spara på länge, en orgie i la dolce vita.
 
Nu slår kyrkklockorna åtta. Snart väntar frukosten vid långbordet under vindruvsbladen. Snart väntar en ny dag av äventyr och semester. Jag är redo.
 
PS. Kanske blir det inte så mycket bloggande den här veckan, men under tiden lägger jag upp en del bilder på Instagram och Stories. Ni hittar mig där under namnet @juliaeriksson.se

Sommarlov i Stockholms skärgård

möja
Semestern börjar tidigt. Klockan 06 stiger jag upp och packar det sista, förbereder matsäcken, vattnar blommorna och sedan ger jag mig av mot Strömkajen för att möta upp mitt resesällskap. När båten lämnar land med ett bastant tutande ser vi flaggorna hissas på Grand Hotel och slottet. Klockan är prick åtta och vi är på väg ut i skärgården.
 
möja
 
cykel
Tre timmar senare kliver vi av vid Löka brygga på Möja. Här har vi hyrt ett hus med fyra bäddar och fyra cyklar som ska komma att bli våra trogna följeslagare och föra oss runt ön.
 
handduk
 
sandra
Det är första gången jag är på Möja. Första gången jag är så långt ut i Stockholms skärgård över huvud taget, men jag blir snabbt förälskad. I mitt huvud har jag målat in fler turister, mer trängsel, och jag vet inte om vi har tur eller om det alltid är så här, men vi känner oss nästan ensamma på ön tillsammans med lokalbefolkningen.
 
hav
 
persika
En del i att bli vuxen och ha ett riktigt jobb är att man slutar ha sommarlov och börjar ha semester. Det är formell ändring där sommaren går från att vara massor av evighetslånga veckor med tomma dagar att fylla, till att bli en fast, ganska kort tid att disponera väl. Men det är något med våra dagar på Möja som känns som sommarlov. Kanske är det vårt konstanta cyklande, dammet som yr på grusvägen, de fasta tramptagen under våra fötter? Eller så är det de oändliga doppen, ner och upp ur havet, vattnet som är insmickrande varmt? Eller bara den totala känslan av frihet, av oplanerade dagar och att somna och vakna intill sina vänner, att ständigt ha dem nära, dela allt tillsammans och smörja varandras ryggar med solkräm. För mig blir Möja sommarlov.
 
möja
 
picknick
Egentligen gör vi inte så mycket om dagarna. Vi cyklar runt, letar badplatser och ger oss inte förrän vi hittar de allra bästa: mjuka klippor att sträcka ut våra kroppar på, egna små oaser där vi kan klä av oss, låta marängvita bröst värmas av solen när vi inte simmar runt i havet. Vi äter rökta räkor och saftiga persikor, har med kaffe på termos och kex som smälter i solen. Ur den lilla högtalaren strömmar musik och vi kastar yatzy-tärningarna gång på gång, hjälper varandra med korsordens frågor, pratar om allt som har hänt i livet på ett sätt man aldrig hinner göra under vardagskvällarna i Stockholm.
 
glass
 
ella & madde
På vägen hem gör vi en dagsutflykt till Finnhamn där vi upprepar vad som numera blivit en välbekant procedur. Tången under fötterna, kaffet i kåsan, handdukarna på klipporna, kropparna i solen. Vi rör oss numera som en gemensam klump, en sammansvetsad vänskap, en synkroniserad rörelse i den bubbla som är vårt sommarlov.