Sommardagboken 2018 - del 5

summer
 
Livets eviga kontraster. Ena dagen sitter jag med min väns tre veckor gamla bebis i famnen, ett och ett halvt dygn senare håller jag min mormors hand på sjukhusets akutavdelning. Jag har gråtit mig fram i 148 kilometer i timmen för att hinna dit, gömt tårar bakom solglasögon och välkomnat regnet som träffar mina kinder, som blandar salt och sött vatten, bildar rännilar ner mot hakspetsen.
 
Ingenting blir som man tänkt sig, det är det enda man kan tänka sig. Det spelar ingen roll hur detaljerade planer jag gör, hur jag stämmer av med olika människor, ska du med? ska du med? ska du med? det blir inte som jag tänkt mig.
 
I skuggan av det riktiga livet är plötsligt fotboll och kvartsfinaler och VM-bragder så oviktiga. De betyder ingenting när det väl gäller. Jag vill ju bara vara där du är, säga hej, fråga hur du mår, berätta om konserten jag var på. Och jag svischar fram genom landskapet, längs gyllene åkrar och förbi blanka sjöar och sedan in i bilen, genom rondellerna och uppför allérna och sist in på sjukhuset, följ röda skyltarna, håll till höger, avdelning F, den lilla salen åt vänster och jag hann. Hela livet på bara några timmar, det händer mig nu.
Tankar /
Ulrika /

de där kontrasterna tänker jag ofta på, hur snabbt någonting kan vända, hur intensivt det kan kännas så att man ibland nästan inte vet om man är lyckligaste lycklig eller nattsvart olycklig eller bara tom. ser mycket av den där sortens kontraster i jobbet men ändå slutar de inte vara starka intryck.

Och tänker samma sak kring sorg som jag säger kring mina barn om saknad, att det gör ont för att man älskar någon mycket, och att det är fint att man älskar och har älskat så mycket, även om det gör ont.

Daniella /

<3 <3

Ellen /

<3

Emilia /

Kram!

Malin /

<3 jag är så glad att du hann <3

linnea /

<3<3 livet.
och dina texter. började läsa din blogg bara häromdan (efter att ha följt dig sporadiskt via andra medier i ett par år) och jag är helt fast. du skriver precis så som jag tänker (fast så målande, direkt & skagkraftigt!) och det har tänt min skrivarlust igen. t a c k !

ps. tänker på Stockholm hela tiden nu, på att jag skulle kunna hälsa på min bror som jag aldrig träffar och kanske skriva lite mer. så heads up om du vill byta mot min lundalägenhet ett litet tag!

Anna /

<3