Sonett för sommarnätter

En av mina favorituppgifter i skrivkursen jag precis avslutat (mer om den här) var att skriva en sonett. Till en början tyckte jag det var oerhört krångligt och jag satt och räknade stavelser och slet med femtaktiga jambiska strofer, men till sist föll det ändå på plats och jag blev ganska nöjd med resultatet. Kanske för att jag skrev om något jag själv kan relatera till och för att det blev en fin kontrast att ta en så modern plats som Trädgården och sätta in den i ett format som oftast för tankarna till Shakespeare.
 
Och tänk, när jag skrev den i januari kändes allt detta oerhört långt borta, men nu är vi där. I sommarnätterna.
 
sonett för sommarnätter
Malin /

Vilken ordmagi du skapar Julia! Tack för att jag fick läsa.

Melinda /

Wow! Du är så duktig! Och du har inspirerat mig till att också söka kursen i höst. TACK för det och för att du delar med dig.

Clara /

Detta gick rakt in i mig. Helt utan överdrift: denna text är ren och skär poesi. Känns dessutom som att du rätt och slätt satt ord på mina personligt upplevda känslor/ögonblick. Wow och tack Julia.

Mamma Britt /

Så fint. Vad du kan! Kram.

Lou /

Wow! Fantastisk!

Miranda /

Pang! Rätt in i hjärtat! Vill tonsätta det: stycket- ”mitt liv är blott en jakt på eskapader” Waow!