Året som kom och som gick

julia
 
Livet tickar på. Från 27 till 28. 365 dagar till i kroppen med den höga pulsen, det sneda leendet, det blonda håret. Håret som hunnit växa sig längre nu än det någonsin varit, som solblektes i Montenegro i somras och frös till is när januarikylan vägrade lämna Stockholm. Årstiderna som kom och gick och jag som gick och kom tillbaka till mitt gamla jobb, kontoret på den lilla gatan som mest är en vändplats, det som varit mitt andra hem sedan jag flyttade hit. En känsla av trygghet och en känsla av mod. Det var spännande och läskigt men det här var året då jag började skriva, då jag lärde mig att sätta ord på berättelser som inte bara är mina. Och jag lärde mig om fotbollslag och juridik och fondsparande och kor men kanske mest om mig själv. Att jag trivs i kostym, såpass bra att jag gick från noll till tre stycken, att jag inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker för oftast tycker de ingenting alls och att det bästa man kan göra en ledig tisdagseftermiddag i ett snöslaskigt New York är att ta ett hett bad och dricka ett glas rödvin. Och med badkarslugnet och kostymerna och den slumpmässiga visheten vill jag ta mig an mitt nästa år. Året som 28. Ett till synes oplanerat och öppet år och därför ett år som jag tänkte ta för mig av en dag i taget. Jag börjar idag, på min födelsedag.

Att läsa en skrivkurs

skrivbord
 
Det jag utan tvekan får flest frågor om just nu är min skrivkurs, så därför tänkte jag tillägna den ett helt eget inlägg. Dessutom känns det ju extra aktuellt nu eftersom det är dags att anmäla sig till höstterminens kurser nu.
 

Det grundläggande

Jag läser en kurs som heter Litteraturvetenskap GR (A), Kreativt skrivande, 30 hp. Det är en distanskurs vid Mittuniversitet som är helt utan fysiska träffar och all kommunikation sker via en studieplattform och mail. Kursen sträcker sig över ett helt år med start på höstterminen men är på halvfart, så jag läser 15 hp per termin.
 
I beskrivningen till kursen står det att den utvecklar det egna skrivandet och dess estetik i förhållande till litteraturen. Tyngdpunkten ligger på egen textproduktion inom olika genrer.
 
Jag tar inget studiebidrag eller lån nu när jag läser den här kursen, men själva utbildningen är ju gratis och jag betalar bara för min kurslitteratur. Dessutom har mitt fackförbund Unionen ett bidrag man kan söka för kompetensutbildning som kan täcka vissa utgifter, vilket jag tänkte göra när jag är klar.
 

Själva skrivandet

Kursen är uppdelad i flera delmoment och ungefär en gång i månaden får vi ett uppgiftsblad som sträcker sig ca 4 veckor framåt. Varje uppgiftsblad består av 4-6 olika uppgifter av lite olika karaktär. Dels är det alltid minst en insändningsuppgift som ska skickas direkt till handledaren, de flesta gångerna har det varit en novell och en dikt som man ska skriva efter olika teman, stilar och instruktioner. Dessa får man sedan personlig feedback på efter ett par veckor.
 
Utöver detta finns det också ett gäng uppgifter som man gör och diskuterar med sina kurskamrater. Här är vi indelade i mindre grupper om ca 6-8 personer och all dialog sker i ett forum på studieplattformen. Dessa uppgifter innefattar någon form av längre läsning, oftast av romaner eller ibland en poesisamling, som man ska skriva en analys kring enligt ett visst tema. Sedan ska man också läsa och reflektera kring tre särskilda noveller. Slutligen ingår det varje månad en insändningsuppgift i form av dikt eller novell som man delar med sin kursgrupp och där ska man även ska ge feedback på varandras verk.
 
Varje uppgiftsblad brukar ha ett eget tema, alltifrån personporträtt till berättarvinklar eller miljöbeskrivningar. Vi har också fått testa på olika genrer och skriva alltifrån sonetter och hexameter till noveller helt utan adjektiv. Vissa uppgifter är självklart mer roliga och inspirerande än andra, men det är väldigt nyttigt att testa på att skriva i former som jag aldrig gjort tidigare.
 

Kombinera med jobb

Eftersom kursen är på distans och halvfart tycker jag det funkar rätt bra att kombinera den med mitt heltidsjobb. Det är beräknat att man ska lägga ca 20 timmar i veckan och det går nog absolut att göra det, men jag brukar kunna klara uppgifterna på lite mindre tid. Detta beror nog på att jag sänkt min ambitionsnivå något för att hinna med kursen samtidigt som jag jobbar, bloggar och försöker ha ett socialt liv. Det flesta uppgifterna gör jag på helgerna och så lägger jag några timmar ett par kvällar i veckan dessutom. Mitt jobb som copywriter innefattar ju en del kreativt skrivande, men sällan i den längre och mer strikta formen. Därför tycker jag att den här kursen är ett perfekt komplement till mitt jobb och jag tror på sikt också att den stimulerar mig mer i mitt arbete.
 

Det bästa!

Jag har alltid varit lite av en pluggis och haft en förkärlek till det akademiska, så jag tycker det är väldigt roligt att läsa en kurs. Det finns något härligt i det konkreta lärandet med inlämning av uppgifter, skrivande av analyser och feedback från en handledare. I arbetslivet lär man ju sig saker hela tiden men det blir sällan så här tydligt. Dessutom gillar jag att vissa uppgifter är mer utmanande och tvingar mig att gå utanför mina bekväma skrivramar. Jag tycker också det är bra att jag tack vare kursen får in läsandet i min vardag på ett naturligt sätt, vilket är något jag verkligen värdesätter men kan ha svårt att få till annars. Sen kanske jag inte alltid hade valt alla böcker själv, men det är kul att upptäcka något nytt också.
 
Jag känner redan att jag lärt mig massor och att jag blivit mycket tryggare även i mitt andra skrivande, både i jobbet men också här på bloggen exempelvis. Även om jag tog min examen för sex år sedan känns det härligt att då och då få dyka ner i den akademiska världen igen och jag kan absolut tänka mig att läsa fler kurser i framtiden.

Prövningarnas tid

snöfall
 
Februari i Stockholm, det är prövningarnas tid. De pratar om sibiriska oväder som drar in och kylan får kinderna att isa, benen att skaka och axlarna höjs i takt med att snön täcker varenda millimeter av min jacka. Jag har fört en mental nedräkning i mitt huvud, haft månadsskiftet februari/mars som en hemlig deadline. Klarar jag mig dit så har jag vunnit och räkningen har tickat från tre veckor till elva dagar till två dygn, snälla stå ut bara. Och jag läser rapporter om inställda plan och igensnöade startbanor och knyter näven i fickan, håller tummarna för tur. Ikväll ska jag släpa upp min stora gröna väska ur förrådet och sakta fylla den med plagg för ett något snällare klimat, för andra vyer, för nya intryck. På onsdag lämnar jag kort, nycklar, dator, säger tack och adjö, vi kanske hörs igen, sen stänger jag dörren efter mig och går stentrappan ned för sista gången.
 
Det är prövningarnas tid och jag står på tunnelbanan med smältande snöflingor i ansiktet, andra människors prasslande jackor omkring mig, vi rullar sakta, står tidvis helt stilla och jag försöker dra mig till minnes varför jag bor i det här landet. Rabblar allt som är bra: skolgången, sjukvården, det sociala skyddsnätet, teknologin, allemansrätten, skärgårdsklipporna, att ens tänka på sommarnätterna känns som ett straff nu men någonstans inom mig bor de, bär på ett hopp. Och under Skanstullsbron ligger isen tjock i Årstaviken, ett mörkgrått hårt täcke, en hänsynslös bäddning och jag tänker på min egen säng, önskar jag kunde krypa ner under lagret av dun, gömma mig där tills februari blir mars, tills semestern träder in, tills jag klarat mig över den gräns jag satt upp.