Norge

2011-07-23   kl. 13:21:33
bild 1, bild 2

Sedan igår eftermiddag, då det först meddelades att en bomb exploderat i Oslo, har jag suttit som klistrad vid datorn för att få fram mer information. Jag hade då aldrig kunnat ana att det skulle röra sig om en sådan stor tragedi som vi nu kan se. Med så många oskyldigt döda ungdomar, som alla var på plats för att påverka och visa sitt intresse för det samhälle de lever i. Det är så fruktansvärt!

Jag håller mig hela tiden uppdaterad på vad som händer via Oslo-taggen på Twitter, där man får den avsevärt snabbaste informationen. Samtidigt kollar jag på livesändningen på NRK som rullar. Jag läser det här blogginlägget skrivet av en av ungdomarna som flydde från Utøya och gråter.

Samtidigt som det pågår ett fruktansvärt kaos försöker jag tänka på all medmänsklighet som ändå finns. Alla som ställer upp och hjälper till. Sjukhuset utlyste blodbrist och två timmar senare kunde de inte ta in fler givare för det var redan så många där. Och alla kring ön som vågade åka dit med sina egna båtar för att hämta in ungdomar. Det är så viktigt att vi hjälps åt och tar hand om varandra! Idag går alla mina tankar till de drabbade och deras anhöriga, må detta aldrig mera upprepas.

Ett inlägg om tro

2011-06-12   kl. 09:57:43


Bilden är tagen av Marie


Jag fick en bloggkommentar igår som undrade om jag var aktivt kristen. Den här bloggen är representativ för kanske 10-20% av det jag gör och det finns mycket Julia som inte syns här. Främst för att det skulle bli så rörigt och för att det är lättare att skriva om vissa saker än om andra, men bara för att jag inte skriver om det så ofta så betyder det ju såklart inte att det inte finns. Och lite på samma sätt som jag här om dagen skrev ett inlägg om sport (som jag sällan skriver om) kommer idag ett inlägg om tro, för det är ändå viktigt för mig.

Jag är född och uppvuxen i Metodistkyrkan. Det är i den kyrkan mina föräldrar är medlemmar, min farfar arbetade som pastor och en stor del av min släkt finns. Själv är jag också döpt, konfirmerad och självvald medlem där. Som liten var det en självklar del för mig att följa med, det blir ju så att ens uppväxt präglas ganska mycket av ens familj och hur de lever (men det är en fördjupning vi kan studera mer ingående någon annan dag). I kyrkan fanns många av mina vänner och människor jag tyckte om att umgås med, och det gör det än idag. För mig var det nästan alltid roligt att gå till kyrkan och jag trivdes där. Mina föräldrar tvingade mig aldrig dit, de kunde uppmuntra och uppmana, men de tvingade mig aldrig. Och oftast var det inte heller något svårt val.

Min uppväxt i kyrkan har fört med sig väldigt många positiva och roliga saker. Jag har lärt känna mängder av människor där, i olika åldrar, med olika bakgrund och ibland olika språk. Jag har fått göra mängder av kreativa saker, det har varit sång och musik, teater och musikaler, saft och kakor, lekar och berättelser, läger och resor. Och alltid har kyrkan alltid varit en trygghet för mig. Det finns ett lugn där, i rummet, i människorna och i allt som är där.

Själva Metodistkyrkan är en frikyrka som har sina rötter i Storbritannien. I Sverige är den inte särskilt stor, men runt om i världen (och främst USA) är den mer utbredd. Rent ideologiskt kan man säga att den till ganska stor del liknar Svenska kyrkan, det är en väldigt icke-extrem frikyrka skulle jag vilja påstå (eftersom en del människor tenderar att bli lite skrämda så fort ordet frikyrka nämns och direkt dra liknelser till sekter, vilket är mycket tråkigt och felaktigt). Den församling som jag är medlem i i Norrköping samarbetar med Baptistkyrkan här eftersom båda församlingarna är relativt små och kyrkorna i sig ganska lika. Metodistkyrkan i Sverige planerar också en sammanslagning med Baptistkyrkan och Missionskyrkan vilket jag tror bara är till fördel, men det är också en parantes vi kan ta någon annan gång.

När man pratar om tro blir det lätt att man kommer in på vad som är rätt och fel men någon sådan diskussion tänker jag inte föra här idag. Jag anser att tro är något väldigt individuellt och personligt och inget som man ska låta andra människor sätta rätt- och felstämplar på hur som helst. Det är så väldigt lätt att döma utan att veta omständigheterna eller tänka på konsekvenserna. Ska jag dock peka på något som jag tycker att många människor glömmer bort när man börjar prata om tro så är det att bibeln skrevs för många, många år sedan. Den var anpassad efter ett samhälle som såg helt annorlunda ut än dagens och därför tycker jag inte man kan plocka allt som står där i rakt av utan att först sätta det i en ny kontext. I och med att samhället ändras så ändras också folks tro och det är något som en modern kyrka och alla människor som pratar om tro måste ta hänsyn till.

Det här blir ett väldigt långt, personligt och kanske lite krångligt inlägg. Men jag hoppas att några av er orkar läsa det i alla fall och ni får gärna dela med er av åsikter och kommentarer (såvida de inte bara handlar om rätt och fel). Och för att svara på bloggkommentarens egentliga fråga: Ja, jag är aktivt kristen och nu ska jag strax kila iväg till kyrkan. Det blir fint!


Om att vara lika

2011-04-15   kl. 13:43:07
Jag bor ju hos Karin i London nu sedan fyra veckor tillbaka och jag trivs verkligen bra. Något som ständigt fascinerar mig är hur lika vi alltid lyckas vara, även om det oftast är omedvetet. Vi har känt varandra sedan vi var femton och umgåtts en hel del, men det senaste året har det blivit lite mer sporadiskt eftersom vi bott i olika länder. Trots det kommer jag hit och inser att även om vi inte haft så nära kontakt den senaste tiden så har nästan blivit mer lika varandra.

Ibland är det stundtals komiskt, som när vi klär på oss och tittar på varandra för att upptäcka att vi har samma mörkgråa Urban Outfitters-kofta på oss, som vi köpt oberoende av varandra i olika länder. Eller som den dagen när det regnade ute och vi plockar fram våra paraplyn. Mitt är svart med vita prickar och hennes är såklart vitt med svarta prickar. För att inte tala om alla gånger vi kan titta på varandra och sedan plötsligt brista ut i en spontan sång. Eller hur vi båda plöjer oss fram på trottoarerna med jättekliv i en takt som får andra att stirra på oss. Hur vi på restaurangen oftast vill beställa in exakt samma mat på menyn. Eller när vi inne i en klädaffär springer på varandra i provrumskön med precis samma tröja på armen. Det smått pinsamma ögonblicket som uppstår när servitören ställer ner tallrikarna på vårt bord och vi gemensamt plockar fram varsin systemkamera från Nikon och börjar fota tallrikarna med samma energi som om vi skulle jobbat för Guide Michelin. Eller den gemensamma blogg-timmen som infaller varje kväll då vi sitter i sängen med våra MacBooks och knapprar.

Många av sakerna vi gör är så självklara för oss men så underliga för andra. Därför är det så kul att bo ihop med någon som kan vara lika galen, kreativ eller klädkrisande som en själv! Har ni någon sådan vän?

Om kärlek

2011-03-30   kl. 06:39:00

Kärlek är att hitta gömda brev och små lappar när man packar upp sin resväska i ett främmande land. Det är att sakna att borsta tänderna över samma handfat och sitta på samma köksstol fastän det står fyra runt bordet. Det är längtan efter att få somna till hans gitarrspelande, att dela täcke och att äta nygräddade våfflor med hallonsylt. Det är brusande skype-konversationer och flitiga sms-uppdateringar. Kärlek är lycka, saknad, längtan, hopp och styrka.

Tre fredagskänslor

2011-03-25   kl. 17:43:55


ni vet när man läser eller ser något och det faktiskt påverkar en så mycket att det verkligen känns i hjärtat? jag gjorde det nyss och det är en så fin känsla. hur hjärtat känns helt varmt och lätt och liksom mjukt, som om det skulle kunna flyga ut när som helst.

eller den där känslan när man är i en främmande stad men ändå hittar. hur man blir en i folkmassan, trängs i tågspärrarna och springer till bussen. sitter med ipoden på tåget och en bra låt börjar och man känner att här sitter jag. här och nu med massor främmande människor på en annan plats i världen och det känns bara så enkelt och bra.

eller när man tittar ut genom fönstret och ser solen lysa. man ser att det blåser lite och utan att ens behöva sticka ut huvudet vet man precis hur luften känns att andas. hur det luktar, hur vinden känns mot huden, hur det ligger något lite torrt och sött över allting. och små små gruskorn virvlar i vinden och man går med öppen jacka.

så känns det idag.

Till mitt 15-åriga jag

2011-03-17   kl. 17:18:42
På senaste tiden har jag tänkt ganska mycket på hur livet var när jag var femton, jämfört med hur det är nu när jag är tjugo. Det var så mycket jag inte hade en aning om, på både gott och ont. Men om jag hade fått skriva ett brev till mig själv i den åldern hade det kanske sett ut lite såhär:

Hej 15-åriga Julia! Jag tänkte bara berätta några saker för dig, de flesta har du nog ingen aning om att de kommer inträffa, men en del har du kanske hoppats på.

Lite såhär ser ditt liv ut om fem år:
- du kommer dricka kaffe, utan en halvliter mjölk och tre skedar socker i
- du kommer ha startat ett eget företag
- du kommer inte längre enbart lyssna på manliga artister som spelar gitarr och sjunger
- du kommer bo kvar i Norrköping (ja, på riktigt, kvar i samma stad!) men i en fin egen lägenhet
- du kommer ha en annan frisyr, den där spretiga du tänker klippa kommer ju inte riktigt bli lyckad...
- du kommer dj:a på välbesökta klubbar
- du kommer behålla många av de vänner du har nu, men det finns också vänner som du inte kommer ha kvar
- du kommer plugga grafisk design
- du kommer ha en pojkvän som är 86:a, sjukt bra på golf, världens snällaste och som spelar gitarr och sjunger för dig innan du somnar (jepp det är sant, dagen kommer, ha lite tålamod bara)
- du kommer ha magtröja på dig, precis som när du var sju
- du kommer ha kvar den där bloggen du precis startat

I övrigt så kan du vara lugn. Livet kommer ordna sig fint och du kommer få vara med om många spännande saker de närmsta fem åren. Se bara till att njuta och när det känns jobbigt ska du veta att det faktiskt är lite lättare att vara tjugo. Kram!

Vad skulle ni vilja säga till er själva som 15-åringar?

Drömmar

2011-03-07   kl. 23:45:13

Jag drömmer om att tiden ska snabbspolas en vecka framåt. Då ska jag ha skrivit min tenta och alla skoluppgifter är klara. Då ska jag hinna fika med mina fina vänner. Då ska jag och Filip maratonkolla på Upp till kamp precis som vi gjorde när vi träffades första gångerna i maj förra året. Då ska jag hinna laga ordentlig mat. Då ska jag tvätta och packa och fylla mina resväskor. Då ska jag snart sätta mig på ett plan till London och där ska jag stanna ända tills det blir april och påsk och vår på riktigt här i Sverige. Om en vecka. Fram till dess ska jag plugga järnet, och fortsätta drömma. Vad drömmer ni om just nu?

Januarimorgon

2011-01-25   kl. 12:42:54

Du frågar mig varför jag alltid ställer flera väckarklockor och jag svarar att det är för att jag börjat stänga av alarmet i sömnen. Det är januari. När klockan är åtta är det fortfarande mörkt och tröttheten är överhängande.
Tre pussar i nacken, ett hejdå och sedan ytterdörren som går igen.

Jag ligger kvar och drar upp täcket högt över hakan. Kniper ihop ögonen och önskar att det inte är en kall januaritisdag. När jag blundar låtsas jag att jag ser ljusfläckar som dansar i rummet. Att det är vårsolens strålar som väcker mig när de skiner in genom persiennen. Och jag sträcker ut mig i sängen likt en katt.

Tiden tickar iväg och det blir bråttom. Jag dricker mitt morgonkaffe med iver och spiller några droppar på köksbordet. När jag klär på mig i hallen kastar jag längtansfulla blickar mot de smutsvita, slitna converseskorna på skohyllan. Fötterna längtar efter tunna sulor och knastrande grus. Men små, små snöflingor dalar ner utanför fönstret. Och det är fortfarande januari.

En fråga

2010-11-29   kl. 14:20:28

Innan jag somnar

2010-11-05   kl. 02:53:04
Jag borde sova nu egentligen. Jag borde verkligen, verkligen sova men jag kände att jag bara var tvungen att skriva lite först. Det har varit en fin dag och jag vill liksom sätta ord på hur det känns så jag kan minnas det även när jag vaknar imorgon. Idag har jag haft ett givande och inspirerande möte som får mig att vilja förvandla alla mina tusen idéer till verklighet. Jag har fått komma in i en lägenhet där brasan sprakar i vardagsrummet och en fin vän jag inte sett på länge möter mig i dörren. Jag har ätit scones med björnbärsmarmelad och pratat i flera, flera timmar. Jag har druckit te och ätit kex vid mitt köksbord halv tolv på natten. Jag har halvsovit en stund på en arm tillhörandes någon jag tycker väldigt mycket om. Det har varit en bra torsdag.

Och en sista tanke innan jag säger godnatt:
Att leva handlar om att lära sig om vad som egentligen betyder något.

Att vara mänsklig

2010-09-21   kl. 20:46:29
Ibland får jag kommentarer som antyder på att jag skulle leva något sorts drömliv - där allting är perfekt, fint och underbart. Och nog kan jag till viss del förstå det när jag i bloggen väljer att främst visa upp sådant som jag gillar. För jag lever ett otroligt bra liv. Jag är omgiven av fantastiska människor, går en utbildning där jag trivs mer än bra, har en fin lägenhet och får ägna mig åt saker jag tycker om på fritiden. Men jag äter inte frukost i sängen varje morgon och jag trippar inte alltid runt i välstrukna klänningar. På min diskbänk finns det berg av tallrikar och glas och krukväxterna ser stundtals vissna ut på fönsterbrädan.

Idag vaknade jag 13 minuter innan jag skulle gå till skolan. Jag som aldrig försover mig och som väljer att klockan ska ringa två timmar innan första lektionen börjar. Bara för att jag ska hinna vakna och somna några gånger, ta det lugnt och äta frukost, läsa nyheterna på dn.se och kolla mailen. Idag hann jag knappt slänga på mig lite kläder innan det var dags att gå och frukosten fick bli en morot som jag knaprade i mig på rasten mellan föreläsningarna. Nu sitter jag här och väntar på att min broccolisoppa ska koka färdigt, jag har ett tvättberg som sakta bryts ned i tvättstugan och jag känner i kroppen hur en förkylning är påväg. Med andra ord är jag helt och hållet mänsklig, långt ifrån perfekt men ganska nöjd ändå!

Sommarprojekt

2010-06-22   kl. 00:16:27

I sommar ska jag inte jobba något utan mest njuta av att vara ledig och ha det skönt i den (förhoppningsvis) skinande solen, men för att jag inte helt ska börja klättra på väggarna har jag några små sommarprojekt som jag tänkte sysselsätta mig med. Några av dem ser ni på bilden ovan. Projekt nummer ett är att jag ska läsa mig igenom den där högen med böcker som ligger på hyllan bredvid sängen. Läsa, läsa, läsa! Något annat jag ska roa mig med är gitarrspelande. Jag behärskar ju cello, piano och lite ukulele sedan innan men gitarr har varit smått omöjligt för mig. Nu ska det bli ändring på detta! Och ett tredje projekt kom jag på förut idag. Jag hälsade nämligen på min mormor och fick hem en hel kartong med gamla tyger. Så regniga dagar ska jag sitta vid symaskinen och pilla ihop lite fina saker är tanken. Det var tre av mina större idéer, har ni några bra sommarprojekt?

Mellan 23 och 03

2010-04-29   kl. 21:53:26

fixa lite, klippa lite... (ja, en gammal affisch med salem bor i min garderob)

Jag har en hemskt dålig vana; jag gillar inte att gå och lägga mig. Det är så brutalt tråkigt och hela den här sovsaken är nog över huvudtaget inte riktigt min grej. Visst kan det vara skönt att sova ibland men det är väldigt sällan det blir åtta timmar i sträck och jag tycker fortfarande att det är mycket roligare att vara vaken. En bidragande orsak till denna ovilja till att gå och lägga mig kan nog vara det faktum att mellan 23 och 03 infaller mina kreativa timmar. Det är då jag får alla mina bra (?) idéer och vill börja pyssla med saker. Det är också en utmärkt tid för att komma igång med skrivande och jag kan nog garantera att en majoritet av mina skolarbeten de senaste åren producerats under dessa timmar. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag inte kan fixa med mina projekt på eftermiddagarna eller kvällarna utan istället måste vänta ända till natten innan jag kan börja. Kanske har det att göra med att när nästan alla andra i stan sover, då kan jag pilla med mina saker helt ostört. Det är ingen som kikar eller kommer med invändningar. Därför råkar jag tycka att nätterna är en utmärkt tid för högst nödvändiga saker. Som att rensa garderoben och sortera den i färgordning. Eller klippa ut tjugo fåglar i mönstrat papper. Eller pilla ihop små låtlistor i Spotify. Eller ta mycket artsy foton...
Finns det någon mer än jag som är vaken om nätterna och pysslar? Lite roligt om man sitter där i sitt rum halv två och fixar med något och vet att någon annan samtidigt är vaken och gör samma sak!

Home is where the heart is

2010-02-20   kl. 00:47:58
Jag bestämde mig lite snabbt för att åka hem till mamma och pappa över helgen. Så jag packade ihop en väska med grejer och lämnade stan. Det är så fascinerande egentligen. Jag älskar livet i stan! Att alltid ha fem minuters promenad ner till varuhusen. Kunna dansa nätterna långa och sen enkelt gå hem. Ha alla vänner på nära avstånd så fort det är dags för filmkvällar, middagar, mysstunder eller fikasessions. Att få ha min egen lägenhet där jag får bestämma hur möblerna ska stå, när middagen ska ätas och lampan ska släckas.

Men samtidigt är det så skönt att komma hit och äta tacos en fredagskväll. Somna i soffan framför OS klockan åtta. Sitta och småprata med föräldrarna som klurar på ett korsord. Och sen gå och lägga sig i det gamla rummet, under himmelsängen.

Jag är glad att jag kan få det bästa av varje värld. Och nu ska jag sova i min himmelsäng i takt med den fallande snön. Godnatt!

Blogg-nostalgi

2010-01-08   kl. 15:07:10
Jag insåg här om dagen att jag snart påbörjar mitt femte bloggår här på prickbloggen. Fyra hela år av bloggande är ganska mycket och det har hänt en hel del på bara några år. Jag vet inte om det bara är jag som minns, men en gång i tiden hade inte var och varannan människa en blogg. När du skulle registrera din adress fanns bara alternativet blabla.webblogg.se och inte blabla.blogg.se (när jag registrerade den adress jag har nu hade det precis blivit möjligt). Du kunde inte heller gå in och ändra i stil- eller kodmallarna om du inte var betalmedlem så alla bloggar såg i princip likadana ut med de få standard-stilmallar som fanns. Och dessutom fanns det en begränsning på hur mycket material du fick lägga upp, du kunde ta slut på ditt utrymme om du laddade upp för många bilder. Därför var det inte alls lika vanligt med massor bilder som det är nu och definitivt inte så stora. Antalet bloggar var inte särskilt många och det var lätt att hålla koll på de flesta. Du svarade alltid på kommentarer i din egen blogg och inte i någon annans. Och nästan alla skrev om Frye boots, True Religion-jeans och lade in outfitbilder där man kapat bort huvudet. Är det någon annan som minns detta?

Genom åren har jag läst mängder av olika bloggar och många gamla har bytts ut och nya lagts till. Men det finns bloggar från 2005-2006 ungefär som jag fortfarande läser. Det är ganska fascinerande att tänka på hur mycket man fått reda på om dessa människor genom alla år och se hur deras bloggar har utvecklats.

Här kommer en liten lista på några av de första bloggarna jag läste:
Ebba von Sydow - en riktig bloggveteran som hållt igång hur länge som helst. Alla vet väl vem Ebba är i det här laget.
Emmas garderob - hade alltid lika fina outfits minns jag. Och nu upptäckte jag precis att hon återstartat sin blogg, kul!
Hotspot - med sin turkosa design och de självklara What's hot and what's not-listorna blev hon en riktigt favorit och är det än idag.
Lolita - mode, inredning och design när den är som bäst.
Mimo Style - blandade fynd, outfits, god mat och kändisbilder. Idag bor hon i Paris och bloggar fortfarande.
Sigrid - klännings-Sigrid var one of a kind! Alltid nytänkande och kreativ och det är hon även idag. Hennes nya adress finns här.
Sorbonne - mycket om Frankrike och mode på ett sätt som skiljde sig från mängden. Bloggar numera här.
Style by Ida - de bästa musiktipsen fick man alltid från Ida som älskade rosa, randigt och svart.
Ytligheter - Eleonores blogg läste alla och sedan dess har det ju hänt en hel del. Den nuvarande bloggen finns här.

Jag har säkert glömt massor men det här var några i alla fall. Och det roliga är ju att så många finns kvar än idag. Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år? Kanske finns jag kvar här, kanske inte. Men ett år till ska det bli i alla fall!

Julpromenaden

2009-12-25   kl. 12:52:37
Julhelgen innebär många trevliga saker. Julhelgen innebär också den obligatoriska julpromenaden. Hela familjen Eriksson tågar iväg på ett led, inte helt olikt familjen von Trapp då vi om andan faller på gärna hummar en liten trudelutt, förslagsvis de sju dvärgarnas arbetssång. Efter cirka tio meter uppstår den första incidenten. Det faktum att termometern visar en plusgrad gör att snön förvandlas till en tjock, blöt massa som vi pulsar igenom. Ett vattenmängd motsvarande ett mindre Niagarafall letar sig således sakta och sipprande in i mina skor. Den härligt kramgoa snön influerar också till ett litet snöbollskrig med utrop alá skogsturkens "Vem vare som kasta?!".
Promenaden fortskrider och plötsligt blåser vindar som får Carolas fläkt att framstå som en liten vindpust. Det snöblandade regnet förvandlas till iskristaller och piskar det lilla område i mitt ansikte som inte skyddas av en fuskpälsmössa á 24 pund från Urban Outfitters eller en luddande lammullshalsduk. Stormvindarna får också mina stackars ben att förvandlas till två isglassar, trots att jag har långkalsonger under byxorna. I detta horribla juldagsväder traskar hela familjen på för att förbränna kanske en procent av gårdagens julbordsintag. Mina syskon nynnar hoppfullt på "Summertime" och jag själv pinnar på för att snabbare komma mot mitt mål; hem till fårskinnstofflorna. Sista biten av promenadsträckan sker på en landsväg där bilarna gärna gasar på och jag trycker mig mot diket för att undvika att bli slushad av den gråbruna sörjan som stänker kring deras däck. Till slut når jag med en lättnadens suck vår trädgård och kan konstatera att jag överlevt julpromenaden i år igen. Nu återstår bara att svepa in sig i julpläden jag fått och kanske ta en knäck till. Mm, värme och julefrid!

Nu är den bästa av tider

2009-12-21   kl. 11:36:53


Jag önskar att man kunde stanna tiden ett slag nu, eller åtminstone sätta den på halvfart. Det är den 21:e december idag och luften dallrar av någon sorts förväntan. Dagarna räknas ned och snart står vi där - julafton, dag 24 i almanackan, julklappar, Kalle Anka, tindrande barnögon, Aladdinaskar, hej-tomtegubbar-slå-i-glasen-och-god-jul! Det går så fort och rätt vad det är så är dagen över, den där dagen vi förberett och fixat minst en månad i förväg. Jag tycker det är tråkigt att allting roligt och extraordinärt måste ske på en endaste dag, så därför vill jag bara sakta ned lite och säga, ta det lugnt! Det är ändå den här tiden precis innan julafton som jag tycker är den bästa. Stilla Luciatåg med kristallklar stämsång, värmande glögg i en väns soffa, jullklappsinköp i hektiska varuhus (för även om jag muttrar och armbågar mig fram bland långsamtgående par bara som bara måste hålla handen, så gillar jag det), adventsfika med nära och kära, O helga natt i en fullsatt kyrka, jakten på den perfekta julgranen, julgodistillverkning, biobesök med Dickens En julsaga, traditionellt bakande av julpizza med fina vänner, adventsstjärnor i fönster och tända ljus överallt, julklappsinslagning, isande kyla och snöflingor i håret. Det här och mycket mer gör dessa dagar så underbara. Idag är det dan före dan före dan före dopparedan. Tre dagar kvar till jul, låt de bli magiska!

Jag älskar 2000-talet

2009-11-19   kl. 23:12:01
Jag kan verkligen fascineras över människor som känner att de tillhör ett annat årtionde. Människor som bär vippiga klänningar, lägger upp håret på spolar för att få till 50-talslockarna eller drömmer om små florhattar. Jag tycker det är fint att man kan gå in så mycket för något, att man känner att man vill leva i en annan tid, men själv har jag aldrig kunnat känna någon sådan längtan. Jag älskar 2000-talet, nutiden, vår tidsepok! Jag förknippar den med så stora möjligheter, hela världen ligger ett knapptryck bort. Chanserna att få upptäcka nya platser, träffa nya människor och lära sig nya saker är så stora idag. Subkulturer utvecklas, världen krymper och hastigheten ökas. Vi kan välja vad vi vill ta del av och vi får också vara med och skapa själva. Begränsningarna minskas och världen ligger i våra händer.

Om jag visste vad 2000-talet hade att erbjuda tror jag att jag skulle ha väldigt svårt för att kunna leva i ett annat årtionde. Jag gillar förändringar, upptäckter och den stora informationstillgången som finns idag. Bara en sådan sak som bloggen, med den kan jag nå ut till massor olika människor! Jag får träffa nya vänner och utveckla mina intressen, är inte det ganska fantastiskt egentligen? Det är delvis därför jag älskar 2000-talet och trivs så bra här!

Om du fick välja, vilket årtionde (eller århundrande) skulle du vilja leva då?


Sånt jag funderar på

2009-10-14   kl. 21:31:31


Mitt liv är faktiskt inte helt perfekt

2009-09-08   kl. 10:23:09
Jag har haft den här bloggen i snart fyra år och på den senaste tiden har jag börjat tänka efter lite vilken bild den ger av mig. Till stor del består den ju av egna foton, lite musik och lite andra fina saker. Och det är just det där med fina saker som jag ibland bara blir så trött på. Allt som publiceras på bloggen går liksom igenom något pastellfärgat filter för att bli sådär himla fint. Många bloggar jag läser behandlar snarlika saker och kommentarsfälten ser ofta likadna ut, den gemensamma nämnaren är nog just det här med sånt som är fint.
Jag vill absolut inte hävda att jag inte gillar fina saker eller inte gillar när andra skriver om det, det vet ni ju att jag gör, men på senare tid har jag utvecklat lite av en rädsla. Det känns som om många som läser bloggar glömmer bort att det som visas upp i bloggen endast är en utvald del av någons liv. Kommentarer som: "Åh, du lever det perfekta livet!" eller "Jag önskar att mitt liv var precis som ditt!" kan dyka upp lite här och där och jag tycker det känns lite jobbigt varje gång jag läser en sådan. För visst, mitt liv är väldigt bra många gånger, det kan jag inte förneka, men mitt liv är också så mycket mer än det som syns här i bloggen. Allt som händer mig är långt ifrån sockersött, pastellfärgat och underbart.
Men frågan är då hur man ska redigera den här felaktiga bilden som skapats? Med stora varningsskyltar längst upp med texten "OBS! Detta är bara en liten utvald del av Julias liv!" eller genom att skriva fler inlägg om smutsig disk, tentaångest, döda krukväxter och huvudvärk. Jag vet faktiskt inte, vet ni?

PS. Jag tänker inte skriva någon ursäkt för att jag publicerar ett inlägg med bara massor text eller ett tackmeddelande längst ned för att ni läste allting. För när jag läser sådant själv får jag alltid känslan av att man tar för givet att ens bloggläsare bara ska vara intresserade av att se på bilder och läsa två rader text, som om de inte kunde läsa mer, vilket är långt ifrån sant.

Tidigare inlägg
Nyare inlägg
RSS 2.0