Home is where the heart is

2010-02-20   kl. 00:47:58
Jag bestämde mig lite snabbt för att åka hem till mamma och pappa över helgen. Så jag packade ihop en väska med grejer och lämnade stan. Det är så fascinerande egentligen. Jag älskar livet i stan! Att alltid ha fem minuters promenad ner till varuhusen. Kunna dansa nätterna långa och sen enkelt gå hem. Ha alla vänner på nära avstånd så fort det är dags för filmkvällar, middagar, mysstunder eller fikasessions. Att få ha min egen lägenhet där jag får bestämma hur möblerna ska stå, när middagen ska ätas och lampan ska släckas.

Men samtidigt är det så skönt att komma hit och äta tacos en fredagskväll. Somna i soffan framför OS klockan åtta. Sitta och småprata med föräldrarna som klurar på ett korsord. Och sen gå och lägga sig i det gamla rummet, under himmelsängen.

Jag är glad att jag kan få det bästa av varje värld. Och nu ska jag sova i min himmelsäng i takt med den fallande snön. Godnatt!

Blogg-nostalgi

2010-01-08   kl. 15:07:10
Jag insåg här om dagen att jag snart påbörjar mitt femte bloggår här på prickbloggen. Fyra hela år av bloggande är ganska mycket och det har hänt en hel del på bara några år. Jag vet inte om det bara är jag som minns, men en gång i tiden hade inte var och varannan människa en blogg. När du skulle registrera din adress fanns bara alternativet blabla.webblogg.se och inte blabla.blogg.se (när jag registrerade den adress jag har nu hade det precis blivit möjligt). Du kunde inte heller gå in och ändra i stil- eller kodmallarna om du inte var betalmedlem så alla bloggar såg i princip likadana ut med de få standard-stilmallar som fanns. Och dessutom fanns det en begränsning på hur mycket material du fick lägga upp, du kunde ta slut på ditt utrymme om du laddade upp för många bilder. Därför var det inte alls lika vanligt med massor bilder som det är nu och definitivt inte så stora. Antalet bloggar var inte särskilt många och det var lätt att hålla koll på de flesta. Du svarade alltid på kommentarer i din egen blogg och inte i någon annans. Och nästan alla skrev om Frye boots, True Religion-jeans och lade in outfitbilder där man kapat bort huvudet. Är det någon annan som minns detta?

Genom åren har jag läst mängder av olika bloggar och många gamla har bytts ut och nya lagts till. Men det finns bloggar från 2005-2006 ungefär som jag fortfarande läser. Det är ganska fascinerande att tänka på hur mycket man fått reda på om dessa människor genom alla år och se hur deras bloggar har utvecklats.

Här kommer en liten lista på några av de första bloggarna jag läste:
Ebba von Sydow - en riktig bloggveteran som hållt igång hur länge som helst. Alla vet väl vem Ebba är i det här laget.
Emmas garderob - hade alltid lika fina outfits minns jag. Och nu upptäckte jag precis att hon återstartat sin blogg, kul!
Hotspot - med sin turkosa design och de självklara What's hot and what's not-listorna blev hon en riktigt favorit och är det än idag.
Lolita - mode, inredning och design när den är som bäst.
Mimo Style - blandade fynd, outfits, god mat och kändisbilder. Idag bor hon i Paris och bloggar fortfarande.
Sigrid - klännings-Sigrid var one of a kind! Alltid nytänkande och kreativ och det är hon även idag. Hennes nya adress finns här.
Sorbonne - mycket om Frankrike och mode på ett sätt som skiljde sig från mängden. Bloggar numera här.
Style by Ida - de bästa musiktipsen fick man alltid från Ida som älskade rosa, randigt och svart.
Ytligheter - Eleonores blogg läste alla och sedan dess har det ju hänt en hel del. Den nuvarande bloggen finns här.

Jag har säkert glömt massor men det här var några i alla fall. Och det roliga är ju att så många finns kvar än idag. Vem vet hur det ser ut om ytterligare fem år? Kanske finns jag kvar här, kanske inte. Men ett år till ska det bli i alla fall!

Julpromenaden

2009-12-25   kl. 12:52:37
Julhelgen innebär många trevliga saker. Julhelgen innebär också den obligatoriska julpromenaden. Hela familjen Eriksson tågar iväg på ett led, inte helt olikt familjen von Trapp då vi om andan faller på gärna hummar en liten trudelutt, förslagsvis de sju dvärgarnas arbetssång. Efter cirka tio meter uppstår den första incidenten. Det faktum att termometern visar en plusgrad gör att snön förvandlas till en tjock, blöt massa som vi pulsar igenom. Ett vattenmängd motsvarande ett mindre Niagarafall letar sig således sakta och sipprande in i mina skor. Den härligt kramgoa snön influerar också till ett litet snöbollskrig med utrop alá skogsturkens "Vem vare som kasta?!".
Promenaden fortskrider och plötsligt blåser vindar som får Carolas fläkt att framstå som en liten vindpust. Det snöblandade regnet förvandlas till iskristaller och piskar det lilla område i mitt ansikte som inte skyddas av en fuskpälsmössa á 24 pund från Urban Outfitters eller en luddande lammullshalsduk. Stormvindarna får också mina stackars ben att förvandlas till två isglassar, trots att jag har långkalsonger under byxorna. I detta horribla juldagsväder traskar hela familjen på för att förbränna kanske en procent av gårdagens julbordsintag. Mina syskon nynnar hoppfullt på "Summertime" och jag själv pinnar på för att snabbare komma mot mitt mål; hem till fårskinnstofflorna. Sista biten av promenadsträckan sker på en landsväg där bilarna gärna gasar på och jag trycker mig mot diket för att undvika att bli slushad av den gråbruna sörjan som stänker kring deras däck. Till slut når jag med en lättnadens suck vår trädgård och kan konstatera att jag överlevt julpromenaden i år igen. Nu återstår bara att svepa in sig i julpläden jag fått och kanske ta en knäck till. Mm, värme och julefrid!

Nu är den bästa av tider

2009-12-21   kl. 11:36:53


Jag önskar att man kunde stanna tiden ett slag nu, eller åtminstone sätta den på halvfart. Det är den 21:e december idag och luften dallrar av någon sorts förväntan. Dagarna räknas ned och snart står vi där - julafton, dag 24 i almanackan, julklappar, Kalle Anka, tindrande barnögon, Aladdinaskar, hej-tomtegubbar-slå-i-glasen-och-god-jul! Det går så fort och rätt vad det är så är dagen över, den där dagen vi förberett och fixat minst en månad i förväg. Jag tycker det är tråkigt att allting roligt och extraordinärt måste ske på en endaste dag, så därför vill jag bara sakta ned lite och säga, ta det lugnt! Det är ändå den här tiden precis innan julafton som jag tycker är den bästa. Stilla Luciatåg med kristallklar stämsång, värmande glögg i en väns soffa, jullklappsinköp i hektiska varuhus (för även om jag muttrar och armbågar mig fram bland långsamtgående par bara som bara måste hålla handen, så gillar jag det), adventsfika med nära och kära, O helga natt i en fullsatt kyrka, jakten på den perfekta julgranen, julgodistillverkning, biobesök med Dickens En julsaga, traditionellt bakande av julpizza med fina vänner, adventsstjärnor i fönster och tända ljus överallt, julklappsinslagning, isande kyla och snöflingor i håret. Det här och mycket mer gör dessa dagar så underbara. Idag är det dan före dan före dan före dopparedan. Tre dagar kvar till jul, låt de bli magiska!

Jag älskar 2000-talet

2009-11-19   kl. 23:12:01
Jag kan verkligen fascineras över människor som känner att de tillhör ett annat årtionde. Människor som bär vippiga klänningar, lägger upp håret på spolar för att få till 50-talslockarna eller drömmer om små florhattar. Jag tycker det är fint att man kan gå in så mycket för något, att man känner att man vill leva i en annan tid, men själv har jag aldrig kunnat känna någon sådan längtan. Jag älskar 2000-talet, nutiden, vår tidsepok! Jag förknippar den med så stora möjligheter, hela världen ligger ett knapptryck bort. Chanserna att få upptäcka nya platser, träffa nya människor och lära sig nya saker är så stora idag. Subkulturer utvecklas, världen krymper och hastigheten ökas. Vi kan välja vad vi vill ta del av och vi får också vara med och skapa själva. Begränsningarna minskas och världen ligger i våra händer.

Om jag visste vad 2000-talet hade att erbjuda tror jag att jag skulle ha väldigt svårt för att kunna leva i ett annat årtionde. Jag gillar förändringar, upptäckter och den stora informationstillgången som finns idag. Bara en sådan sak som bloggen, med den kan jag nå ut till massor olika människor! Jag får träffa nya vänner och utveckla mina intressen, är inte det ganska fantastiskt egentligen? Det är delvis därför jag älskar 2000-talet och trivs så bra här!

Om du fick välja, vilket årtionde (eller århundrande) skulle du vilja leva då?


Sånt jag funderar på

2009-10-14   kl. 21:31:31


Mitt liv är faktiskt inte helt perfekt

2009-09-08   kl. 10:23:09
Jag har haft den här bloggen i snart fyra år och på den senaste tiden har jag börjat tänka efter lite vilken bild den ger av mig. Till stor del består den ju av egna foton, lite musik och lite andra fina saker. Och det är just det där med fina saker som jag ibland bara blir så trött på. Allt som publiceras på bloggen går liksom igenom något pastellfärgat filter för att bli sådär himla fint. Många bloggar jag läser behandlar snarlika saker och kommentarsfälten ser ofta likadna ut, den gemensamma nämnaren är nog just det här med sånt som är fint.
Jag vill absolut inte hävda att jag inte gillar fina saker eller inte gillar när andra skriver om det, det vet ni ju att jag gör, men på senare tid har jag utvecklat lite av en rädsla. Det känns som om många som läser bloggar glömmer bort att det som visas upp i bloggen endast är en utvald del av någons liv. Kommentarer som: "Åh, du lever det perfekta livet!" eller "Jag önskar att mitt liv var precis som ditt!" kan dyka upp lite här och där och jag tycker det känns lite jobbigt varje gång jag läser en sådan. För visst, mitt liv är väldigt bra många gånger, det kan jag inte förneka, men mitt liv är också så mycket mer än det som syns här i bloggen. Allt som händer mig är långt ifrån sockersött, pastellfärgat och underbart.
Men frågan är då hur man ska redigera den här felaktiga bilden som skapats? Med stora varningsskyltar längst upp med texten "OBS! Detta är bara en liten utvald del av Julias liv!" eller genom att skriva fler inlägg om smutsig disk, tentaångest, döda krukväxter och huvudvärk. Jag vet faktiskt inte, vet ni?

PS. Jag tänker inte skriva någon ursäkt för att jag publicerar ett inlägg med bara massor text eller ett tackmeddelande längst ned för att ni läste allting. För när jag läser sådant själv får jag alltid känslan av att man tar för givet att ens bloggläsare bara ska vara intresserade av att se på bilder och läsa två rader text, som om de inte kunde läsa mer, vilket är långt ifrån sant.

Det finns inga runstenar på Manhattan

2009-04-15   kl. 21:54:46

Jag älskar sexfiliga motorvägar. Skyskrapor som sträcker sig mot himlen. Surret från hundratals människor i metron. Tutande taxibilar på väg mot olika destionationer. Stressat business-folk som småspringer längs gatorna. Hurtiga joggare på löparrundor i parken. Jag är storstadskär. ♥

Men samtidigt är jag uppväxt mitt ute i ingenstans. Det finns inte ett enda Starbucks i gathörnen här.
Den största sevärdheten där jag bor är två runstenar från vikingatiden.

Trots avsaknaden av storstadspuls älskar jag platsen där jag bor. Skogen som jag promenerat i så länge jag kan minnas. Synen av de allra första vitsipporna. Grannbarnen som hoppar studsmatta med glada skrik. Anslagstavlan vid busshållsplatsen som annonserar om dansbandet Ros-Maries kommande spelning.

Det är så lätt att tycka att storstaden har allt som räknas,
men det finns ju faktiskt inga runstenar på Manhattan.


Summerfeelings

2008-05-04   kl. 23:15:06
blommjesus-sandaler
Idag har jag haft sommarkänslor för fullt! Något som kännetecknar det är att det spritter i benen och bubblar i kroppen. Hur glad blir man inte av att börja dagen på en solig altan med god frukost? Eller av att äta chokladglass i eftermiddagssolen? Nu är det inte alls långt kvar till soliga, lata dagar och sommarlov! :) 
Först väntar bara några intensiva skolveckor. Kanske de jobbigaste i hela gymnasiet? Alla säger alltid att vårterminen i tvåan är värst, men jag tror nog att jag ska ta mig levande ur det här också. Det kommer fixa sig! Har du känt av sommaren än?

Mitt i natten...

2008-01-25   kl. 23:50:37
litteraturprovlipstick
 månsken
nattmatknäckemacka
Igår natt kunde jag inte somna. Vinden ven runt huset, magen kurrade av hunger och trots den sena timmen fanns det inte det minsta spår utav trötthet. Så då satt jag där ensam mitt i natten i mitt rum och åt knäckemackor, fotade månens sken utanför fönstret och funderade och filosoferade över livets stora gåtor. Sånt tycker jag man ska göra på nätterna. Jag önskar att man inte behövde sova om man inte känner för det.

Konsten att kunna gå och lägga sig

2007-10-03   kl. 21:28:48
Jag vet, man kan inte vara bra på allt här i livet. Till exempel är jag dålig på att spela trummor (det låter förfärligt otajt), att förklara saker (särskilt när det gäller matte) eller att kunna namnge skådespelare och regissörer. Men det finns faktiskt en sak som jag är extremt, verkligen urdålig på. Sämst skulle man nästan kunna säga!

Det gäller konsten att kunna gå och lägga mig. Om jag hade levt helt utan självbehärskning hade jag suttit uppe hela nätterna, tills jag liksom föll ihop av trötthet. För det är inte det att jag inte tycker om att sova. Det är bara just den här processen med att gå och lägga sig som är så fruktansvärt tråkig och trist!

Dygnet innehåller ju som vi alla vet tjugofyra timmar. Det finns några utav dem som är magiska. De går alltid extremt fort, bara försvinner. Timmarna infaller mellan 22.00 och 00.30. Nästan varje vardagskväll när klockan är sisådär tio, så tänker jag: "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Men hur jag än försöker så kommer det alltid en massa saker emellan, tiden bara rinner iväg och helt plötsligt är klockan över midnatt och "hjälp! Här sitter jag fortfarande, med tandborsten i ena handen och har fortfarande inte kommit i säng."

Det är konstigt, för det är samma visa varje kväll. Jag lär mig liksom aldrig. Om dygnet skulle haft två timmar till då skulle jag kanske kunna vakna lite mer utvilad varje morgon. Eller så skulle även de timmarna förvandlas till sådana där försvinnande snabba timmar. Jag har en känsla av att det skulle bli det andra alternativet...

Nu är klockan snart tio. Nu kommer jag snart tänka "ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt!". Vi får väl se hur väl jag lyckas, jag tippar på att det slutar med att jag somnar vid 00.30 som vanligt och vaknar trött som en gnu fem och en halv timme senare... :)

Godnatt i förskott!

Saker att ha på huvudet

2007-09-09   kl. 00:25:24
stella  julia
Jag har funderat lite inför hösten, särskilt på saker att sätta på huvudet...

Hatt är ju väldans snyggt att ha placerat på huvudknoppen, det måste jag medge, men själv passar jag inte alls i det. Och mössa, det ser så mysigt och fint ut på alla, men när jag har mössa på mig känner jag mig som en svamp och så blir håret helt galet.
Så... hur ska man då göra för att få de stackars öronen att överleva vårt nordpolsklimat? Jo, en snabb titt på detaljbilderna från Stella McCartney's höstvisning 2007 visar att det är lätt som en plätt! Ta bara en tjock, lång och stickad halsduk. Vira den många varv runt halsen och håret (långt upp över hakan!), och vips; ditt fluffiga hår i kombination med den varma halsduken räddar dina stackars små öron. Funkar  kanske inte vid minus 30, men absolut vid kyliga höstdagar! :)

På tal om halsdukar förresten. Jag har lyckats dra på mig en eländig förkylning. Vaknade i morse med ont i halsen, täppt näsa och huvudvärk. Usch, usch! Har intalat mig själv att en rejäl dos c-vitamin nog hjälper mig att bli frisk, så nu har jag ätit två hela citroner! Hoppas att det är bättre i morgon...

Falska påståenden kring livet på landet del 1

2007-08-29   kl. 22:49:01
Påstående nummer 1: "Jag älskar att vara på landet, för där är det så lungt och skööönt!"

Jag säger bara som Brasse i Fem Myror: FEL, FEL, FEL!

I stan färdas många av invånare på cykel eller till fots. Två utmärkta transportmedel som är både miljövänliga, hälsofrämjande och framför allt; tysta! Här på landet där avstånden är längre och ungdomarna desperata, här far alla fram på sina fula och trimmade mopeder. Jojo, mopeder kan vara kul och så... men de är inte särskilt tysta! Nej, när moppepojkarna står i korsningen utanför mitt hus och avgasar ner omgivningen händer det ofta att de överröstar min ljuva musik med sina bensinstinkande, tvåhjuliga fordon.

Men om man bor på landet och känner att nej, det där med moped kanske inte riktigt är min grej, då skaffar man sig en EPA-traktor. Finns det något jag avskyr mer än klumpiga, vräkiga och trimmade mopeder så är det EPA-traktorer! De är både större, fulare och mer högljuda än mopeder. Kom igen, snälla! Kan ni inte hålla er till era mopeder tills ni är 18 och kan ta körkort? För då, när ni är 18, då kan ni skaffa er en gammal Volvo eller Volkswagen som ni sedan trimmar och mekar med. Helst klistrar på lite fula dekaler och ritar eldsflammor också! Sen har ni den hela kompletta landsidyllen klar!

Mvh, hon som åker bil, kollektivt eller cyklar. Tyst!

Jag hakar upp mig på ord & I la-la-la-la-like it!

2007-06-10   kl. 11:41:11
Är det bara jag som fastnar för vissa ord och fraser? På det sättet att de ständigt poppar upp i min hjärna eller sakta men säkert smyger sig in i mina meningar. Helt plötsligt sitter ordet eller frasen där och vill inte försvinna. Men sen, någon vecka senare, är det utbytt av något nytt ord. Det är liksom inte så att jag varje måndag sätter mig ner och efter stort tankearbete väljer ut ett nytt ord för den kommande veckan, nej orden liksom smyger sig på. Sådär tipp-tapp, tipp-tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, helt obemärkt!

Den senaste tiden har jag exempelvis hakat upp mig på följande:
Trés bien, trés bon, trés chic. (Notera då att jag är urusel på franska, särskilt uttal, så det låter lite konstigt när jag säger det.)
Chitchatta (det är rätt kul att säga, men ser väldigt fult ut i skriven form. :D)
Ap-___ (Istället för att säga jättebra, jättefin eller jättekul, så sätter du ap- framför alla ord som förstärkningsord. Testa själv, det är apkul!)
Ypperligt (användes flitigt senaste veckan och vad ska man säga... det ordet är ju ypperligt att använda!)
Rela-la-la-la-laxa, I la-la-la-la-like it (Att lägga till några extra la-la-la har blivit min allra senaste upphakning. Får se hur länge den håller i sig, den är ju rätt fånig så vi får hoppas att det snart går över!)

Senaste trenden, låt dig inspireras av Iprenmannen!

2007-05-21   kl. 21:38:50
Är det bara jag som kommer att tänka på Ipren-mannen när jag ser denna bild? :)
Bilden kommer från ett modereportage ur senaste Elle.
image357
image356
Lika som bär, eller?

Kvällsfilosofi

2007-05-13   kl. 22:02:43

image352

Hej och hå! Är det någon som vet vart den här veckan tog vägen, jag har nämligen ingen aning. Inte ett endaste ord har hunnit bli nedpräntat i bloggen, jag har haft fullt upp med födelsedagskalas (inte för mig, men för flera andra), spelningar (4 konserter och mååånga rep), en hel hög läxor och prov, melodifestivalfiasko (jag vill inte ens prata om det!) och en massa annat.

Så nu sitter jag här och försöker pusta ut lite, samtidigt som jag lyssnar på John Mayer och försöker förtränga det kommande tyskaprovet. Det går lite sisådär, så jag funderar på om det inte är dags att gå och lägga sig istället. Jag tror det får bli så.

Förresten, innan jag går. En liten fråga som jag ägnat flera timmar åt att försöka hitta svar på. Någon som har lust att hjälpa till? Hur gör man för att tightsen inte ska bli lösa och slappa vid knäna?! Mina blir veckiga efter en timme, även när de är nytvättade och strukna och rubbet! Någon som sitter inne med ett bra tips?

PS. Hye Park och Julia Dunstall ser precis sådär pigga och fräscha ut som jag önskar att jag kunde känna mig nu... :)

Ett utmärkt exempel på avskräckande reklam

2007-05-03   kl. 17:59:42
image301

Detta ska tydligen vara sommarens sminktrend om man frågar Isadora. Jag säger bara en sak:

HILFE! HELP! HJÄLP! KÄRA NÅN!

Alltså, jag har inget emot Isadoras produkter, men jag undrar bara vem i hela friden det är som sminkat, fotat och retuscherat denna bild?!

Kolla bara in hudtonerna i ansiktet, under ögonbrynen är det helt gult och om man jämför ansiktet och halsen så är det två helt olika nyanser. Dessutom har de mattat ner hela huden och plockat bort alla skuggor runt näsan, så den ser helt konstig ut. Munnen ser inklippt ut och ögonen är jättesmå och med kritvit ögonvita. Lägg sedan till att den där blå färgen kanske inte var det bästa som skådats och du har ett utmärkt exempel på en (enligt mig) bedrövlig reklam.

Jag har inget emot att man retuscherar vissa bilder, för det gör i stort sett alla nu för tiden. Men själva meningen med retuschering trodde jag var att skapa ett vackrare och "mer naturligt" resultat. Detta är raka motsatsen!

Håller du med mig, eller tycker du att jag har helt fel? Hissa eller dissa!

Förresten, här finns vårkollektionen. Också underbart retuscherad! :)

En helt underbar avkopplande och behaglig tisdagskväll. Eller inte.

2007-04-17   kl. 19:05:57
Vad ska ni hitta på denna eminenta tisdagskväll? Själv tänkte jag först ta en härlig kvällspromenad i solen, sedan tänkte jag slappna av i soffan och kanske titta lite på TV. Eller så plockar jag fram de senaste numren av Elle och Modette som jag inte hunnit läsa än, och bläddrar lite i dem. När jag blir hungrig går jag ut i köket och fixar lite god mat, kanske chilimarinerade kyckligspett? Fast i och för sig, om jag inte orkar fixa mat så finns det glass i frysen och kakor kvar sedan min födelsedag. Maten, vad det nu än blir, avnjuter jag samtidigt som The Arks nya skiva Prayer For The Weekend får snurra i cd-spelaren. Och sedan, när jag ätit klart ska jag bara slappna av och njuta av vardagsledigheten. Underbart! :)

Jag skulle mycket väl kunna göra detta, för jag har allting som behövs. Bortsett från en enda liten sak. Nämligen tid. Så istället ska jag ägna mig åt att skriva en helsidetext på tyska, fortsätta med min inlämningsuppgift i historia (Revolutioner, reformer och reaktion - nämen oh så spännande!), fixa ihop en recension på engelska om en bok som jag inte hunnit läsa ut och inte kommer hinna eftersom den ligger kvar i skolan samt lära mig sisådär 20 hopplösa tyskaglosor.

Helt underbart! Inte sant?

     


Skärtorsdagen - eller dagen då Julia aldrig öppnar ytterdörren

2007-04-05   kl. 09:06:12
Idag är det skärtorsdagen, en av de jobbigaste dagarna på hela året enligt min synvinkel. Det är nämligen dagen då man ständigt blir störd av ihärdiga tryck på dörrklockan. Man blir överöst av gräsligt fula, massproducerade och slarvigt målade påskkort föreställande små illgula kycklingar. Tillverkarna av dessa kort går runt med en stor sjal på huvudet och på kinderna har de enorma spår efter något som varit ett lån av mammas rouge. Dessa små underligt klädda varelser springer sedan runt i husområdet där du bor och plingeliplongar på varendaste ytterdörr. De räcker över ett skrynkligt kort och står sedan och väntar. Väntar på att du ska överösa dem med godis för de är ju "såååå sööööta!". Eller inte.

Det som stör mig mest med denna dag är att vi aldrig har något godis att ge bort, av två anledningar:
1. Det är torsdag! Hallå, min fullkornsmamma tillåter inte att vi äter godis mitt i veckorna. Godis äter man på helgen, punkt slut.
2. Om vi mot all förmodan hade haft lite godis hemma så hade ju jag mycket hellre velat äta upp det än ge bort det till rougemissbrukande barn.

Du tycker kanske att jag låter lite väl bitter, men vad är grejen med Sveriges alla konstiga traditioner?! Nä, den här gillar jag verkligen inte, därför tänker jag inte öppna om någon ringer på idag. Och vill du mig något viktigt så kan jag släppa in dig via altanen. :D

Julias funderingar del II

2007-03-12   kl. 21:25:45

Del I
(Fler) Saker jag funderar över innan jag somnar:


* Varför är det så att alltid när jag ska äta frukost och dricka mitt dagliga glas juice, så finns det ingen blandad juice? Jag måste JÄMT ställa mig och blandad ny, jag förstår inte hur det kan vara så att det alltid blir jag som måste göra det... Det är verkligen underligt och något jag måste gräva djupare i.


* Trots att jag inte har någon koll på vad det ska vara för mat i matsalen, så lyckas jag alltid ha på mig vit tröja när det är spaghetti och köttfärssås. Är inte det konstigt!? Och en liten följdfråga, varför spiller man bara köttfärssås på tröjan när man äter det i skolan, men inte hemma? Vetenskaplig förklaring, någon?


* Vem har bestämt att man måste lära sig alla Sveriges urtråkiga, krigande och töntiga kungar? De är ju hur många som helst! Och varför måste man ha världens största prov på det...? Man har ändå ingen nytta av den kunskapen om man inte ska delta i Jeopardy eller bli historialärare, och jag tänker inte göra något av föregående. Kan någon komma på en bra anledning till att slippa, helst innan torsdag!


* Varför måste man gå och lägga sig då man är pigg och vill vara vaken, och på morgonen när man vill sova, då måste man gå upp? Det undrar jag verkligen och det har jag funderat på ända sedan jag var liten och inspirerades av Lotta på Bråkmakargatan.


* Jag måste vara världens mest tursamma människa, för nästan varje dag får jag mail om att någon som bor i något litet afrikanskt land och som har en rik släktning vill skänka just MIG några miljoner. Eller så är det någon i England som har bestämt sig för att donera bort hela sin förmögenhet till lilla Julia i Sverige. Tackar, tackar! Jag måste ha en otrolig tur, för det är väl bara jag som får sådana här mail va?

Om du har svaret på någon av ovanstående frågor får du ytterst gärna berätta det för mig! För då slipper jag ligga vaken så länge på nätterna och grubbla...


Tidigare inlägg
Nyare inlägg
RSS 2.0