Sommardagboken 2018 - del 5

summer
 
Livets eviga kontraster. Ena dagen sitter jag med min väns tre veckor gamla bebis i famnen, ett och ett halvt dygn senare håller jag min mormors hand på sjukhusets akutavdelning. Jag har gråtit mig fram i 148 kilometer i timmen för att hinna dit, gömt tårar bakom solglasögon och välkomnat regnet som träffar mina kinder, som blandar salt och sött vatten, bildar rännilar ner mot hakspetsen.
 
Ingenting blir som man tänkt sig, det är det enda man kan tänka sig. Det spelar ingen roll hur detaljerade planer jag gör, hur jag stämmer av med olika människor, ska du med? ska du med? ska du med? det blir inte som jag tänkt mig.
 
I skuggan av det riktiga livet är plötsligt fotboll och kvartsfinaler och VM-bragder så oviktiga. De betyder ingenting när det väl gäller. Jag vill ju bara vara där du är, säga hej, fråga hur du mår, berätta om konserten jag var på. Och jag svischar fram genom landskapet, längs gyllene åkrar och förbi blanka sjöar och sedan in i bilen, genom rondellerna och uppför allérna och sist in på sjukhuset, följ röda skyltarna, håll till höger, avdelning F, den lilla salen åt vänster och jag hann. Hela livet på bara några timmar, det händer mig nu.

Den ofrivilliga influencern

pool
 
Jag har nog aldrig presenterat mig som influencer. Kanske för att jag själv förknippar ordet med tiotusentals följare, maffiga reklamsamarbeten och contentskapande på heltid. Och ingen av de där grejerna har ju jag. Jag är bara en helt vanlig arbetande person som 2006 råkade starta en blogg som på något vis hängt kvar sedan dess. För att det är kul och trevligt liksom.
 
Dessutom är det något med hela grundtanken som skaver lite. Det här med att jag visar upp en sak och sedan ska alla andra gå och köpa samma. Jag vill inte att alla ska ha likadana saker som jag. Det känns tråkigt och jag vet att det är fånigt men jag kommer ibland på mig själv med att nästan bli lite irriterad om någon frågar var jag köpt ett specifik plagg eller föremål, även om jag gör samma sak själv ibland. Och vetskapen om att jag bidrar till att någon vill springa till en affär för att köpa ännu en tröja, en kopp eller ett par skor, det känns sådär.
 
Samtidigt så har jag ju mina kanaler som jag är aktiv i. Jag gillar att skriva, att fota, att dela med mig och inspirera. Och jag vet att detta kommer leda till att andra känner att de ibland vill göra samma sak som jag. Äta på samma restaurang, köpa samma kjol, resa till samma ställe. Så då är jag ju ändå en influencer på något vis. Kanske en ofrivillig sådan och en väldigt liten, men fortfarande någon som påverkar och inspirerar. Att inte inse det vore att ducka för ett ansvar.
 
summer
 
Även om jag inte valt titeln influencer själv så kan jag fortfarande styra vad jag vill influera i. För jag vill inte att den här bloggen ska bli ett ställe med en massa köplänkar där jag tjänar pengar på att ni klickar in och handlar något jag tipsar om. Jag har inget emot att andra gör det (särskilt inte de som arbetar med sitt bloggande på heltid), men jag har redan ett heltidsjobb med lön och det räknar jag med att ha som huvudsaklig sysselsättning ett bra tag till. Jag vill inte heller ha annonser i min blogg som gör reklam för saker jag inte kan stå för. Nej som ni ser så vill jag faktiskt inte ha några annonser alls och därför betalar jag en summa varje månad för att hålla bloggen clean. Ja, det är olönsamt och tidskrävande och jag hade säkert kunna göra annorlunda, men i nuläget är det vad som passar bäst för mig och vad som jag kan stå för.
 
Som tur är finns det ett antal saker som denna ofrivilliga influencer faktiskt vill inspirera till. Sådant som jag vill ska genomsyra denna blogg och som du som läsare förhoppningsvis kan få mervärde av. Här är några exempel:
 
• Att fler tar del av kultur. Gärna musik, dans, konst, litteratur och teater.
 
• Att fler känner matglädje. Både genom att laga mat själv eller under en riktigt bra restaurangupplevelse. Här får det gärna vara vegetarisk mat, men kanske framför allt spännande och goda saker och även sådant som är bra för själen (marängswiss).
 
• Att fler vågar ta ut svängarna i sin garderob. Inte bara genom att handla nya saker, utan genom att kombinera plagg på ett nytt sätt.
 
• Att fler handlar vintage, second hand och på auktion. Uppmuntra till det fina med unika föremål och saker med en historia.
 
• Att fler ägnar sig åt kreativitet. Alltifrån att skriva en dikt till att klippa i papper, plantera en växt eller bygga ett stilleben.
 
• Att fler upptäcker bra musik. Både ny och gammal, glad och känslosam, inspelad och live.
 
• Att fler gör roliga saker tillsammans med sina vänner. Utflykter, resor, aktiviteter, ja allt som är kul.
 
Influencervärlden är oerhört spännande och samtidigt snårig, det händer nya saker hela tiden och premisserna ändras ständigt. Därför försöker jag med jämna mellanrum fråga mig vem jag vill vara och vad jag vill stå för. Det här inlägget är ett försök att göra det tydligt för både mig själv och er och jag hoppas ni förstår ungefär hur jag tänker. Har ni själv funderingar och åsikter kring detta ämne så diskuterar jag gärna med er!

Sommardagboken 2018 - del 4

skymning i skärmarbrink
 
Plötsligt,
en känsla som fyller
mitt bröst, mitt sinne, mitt jag.
En översköljning,
en svallvåg av mjukmedel.
 
Kanske är det nattens stiltje.
Vetskapen om att alla andra
sover, drömmer, slumrar.
Tystnaden i väggarna,
de fördragna gardinerna,
min ensamma silhuett.
 
Jag flyttar föremål,
byter lakan i sängen,
brer mig en smörgås,
torkar bort smulor,
vattnar en blomma,
viker tre tröjor.
 
Det enkla,
det oviktiga,
det rofyllda.
Som bosätter sig någonstans
bakom revbenen,
under huden,
intill hjärtat.
 
Här finns inga stora ord,
bara ett simpelt:
 
Tillfreds.