För att Stockholms gator ska bli våra igen

motdemonstration
 
Min trygghet
har jag alltid tagit förgiven
Stockholms gator
har sedan länge varit våra
Torgen och trottoarerna
har varken lås eller staket
 
”Håll er borta från city”
säger en vän
och jag vet att hon bara vill väl
men det är något som skaver.
 
En grupp män i huvtröjor
ska inte sätta agendan för våra kvarter
hindra folk från att röra sig fritt
krossa våra drömmars stad.
 
För när ondskan har fritt spelrum
på bästa sändningstid
är vår passiva skrämda tystnad
deras bästa megafon.
 
Så sida vid sida
med vänner och okända
skanderar vi från hjärtat
likt en medmänsklig svallvåg.
 
”Inga nazister på våra gator!”
”Ni kan gå hem nu!”
”Vad ska vi göra?”
”Krossa nazismen!”
 
Och jag skriker för att jag måste
och för de som inte vågar
och för de som inte kan.
 
För att historien
aldrig får upprepas
För att godheten
alltid bör segra
För att Stockholms gator
ska bli våra igen

Sommardagboken 2018 - del 7

agriturismo ramusè
 
De tunga fönsterluckorna stänger ute allt ljus i rummet, ändå vet jag att solen strålar där utanför när jag vaknar vid sju. De andra sover än men jag tar med block och penna och smyger ut - hur väl man nu kan smyga i gamla italienska stenhus med tjocka knarrande dörrar och tunga beslag... Jag slår mig ned vid den första uteplatsen med utsikt över hela dalen. Humlorna surrar i lavendeln, fåglarna kvittrar i trädens kronor och tryffelhunden Trilly kommer snart och lägger sig vid mina fötter.
 
Ibland kan det kännas så platt att prata om platser och dess skönhet, men just nu måste jag. För det här är ett av de vackraste ställena jag bott på. Beläget i en grönskande sänka, bland solrosfält och vinodlingar, med dignande fruktträd och välbevarade stenhus. Här går djuren omkring fritt. Väldigt fritt. När vi slog upp dörren igår stod en åsna utanför och ville kika in i vårt sovrum.
 
Varje kväll serveras vi en stor middag tillagad på omgivningens råvaror. Pasta med egenjagad tryffel, caprese på trädgårdslandets tomater med en egenproducerad olivolja, bruschetta med späda sparrisstjälkar skördade samma dag. Allt smakar himmelskt. Ja, att vara här är en fröjd för alla sinnen, en övning i tacksamhet över allt som är vackert, en uppsjö av stunder att spara på länge, en orgie i la dolce vita.
 
Nu slår kyrkklockorna åtta. Snart väntar frukosten vid långbordet under vindruvsbladen. Snart väntar en ny dag av äventyr och semester. Jag är redo.
 
PS. Kanske blir det inte så mycket bloggande den här veckan, men under tiden lägger jag upp en del bilder på Instagram och Stories. Ni hittar mig där under namnet @juliaeriksson.se

Sommardagboken 2018 - del 6

havet
 
Det var sommaren då allting hettade.
 
En sommar att minnas
av allt som ska hinnas
en tid att få finnas
ett ögonblick i sänder
en väntan på livet
på allting som händer.
 
Och skogen som glöder
den flammar av lågor
kom följ mina vågor
rid mina drömmar
tänj mina sömmar
sakna sans och förnuft
andas med mig en dallrande luft
sträck ut dig på klippor
klyv horisonten
styr rakt mot solen
jag tror att vi smälter
blir en droppe i havet
ett gruskorn på stranden
en pust i en vindil
en millimeter av tre mil
ett slag hos ett hjärta
ett endaste dunk
i allting som andas av
friheten närheten tomheten
i en hettande sommar
där allting så självklart
nu bara
står still.