Kan vi ha det så här för alltid okej?

kan vi ha det så här för alltid okej?
 
Jag älskar att göra spellistor. Det är knappast någon nyhet om man känner mig. Processen med att hitta ett tema, samla låtar med en viss känsla, varsamt lägga dem i rätt ordning och sedan lyssna från början till slut får mig att må bra. Sällan håller jag mig till en enda genre, det finns redan så många sådana spellistor. Istället gillar jag att röra mig gränslöst mellan gammal soul, ny pop och smetiga ballader. Jag fastnar för melodier och harmonier, ett visst ackordbyte, ett orkesterarrangemang som blir till en känsla som byggs ihop med fler.
 
Ibland börjar allt med en låt. Ibland en titel. Den här gången med Aretha Franklins You Send Me som på två minuter och tjugonio sekunder förmedlar en känsla av fullkomlighet. Jag blir inte glad, jag blir nästintill salig. Så här vill jag att kärlek ska låta. Och plötsligt finns där ett oskrivet tema som följs av Billy Joels She's Always a Woman och det där pianospelet är så tryggt och jag minns den där majkvällen när jag gick hem över Skanstullsbron med den i hörlurarna och hela sommaren framför mig. Jag fyller på med Could Heaven Ever Be Like This med Idris Muhammad, som varsamt samplas i en av mina favoritlåtar med Jamie XX. Den nyare Som ingenting med Titiyo älskar jag bara för att det är det närmaste With Every Heartbeat vi kommer i år, och för de geniala textraderna "Jag gick hem med idioter, om de höll mig tätt intill. Och vem räknar idioter, så jag gick hem med en till." Frank Oceans version av Moon River, där originalet är en favorit sedan länge, men där den här versionen tog lite extra. Jag minns att den släpptes på natten under alla hjärtans dag och jag satt vaken och spelade videon om och om igen för det var så skört och så vackert och så ömsint. Och Prince originalinspelning av Nothing Compares 2 U från 1984 som släpptes först efter hans död och som är bättre än alla versioner som någonsin gjorts. Varför skriver man ens låtar om kärlek idag när denna finns?
 
Ja, jag skulle kunnna förklara varje låt på detta vis men det är tolv spår kvar och det här inlägget hade blivit evighetslångt i så fall. Istället tänker jag att ni får lyssna och skapa era egna minnen och känslor. Den som drabbade mig starkast var den som också fick bli titel tillsammans med en av låtarna: kan vi ha det så här för alltid okej? // could heaven ever be like this?
 
 
PS. För fler musiktips och enbart nyare låtar så har jag en spellista med titeln Julia väljer: 20 bästa nysläppen som uppdateras varannan vecka. Följ den!