En helg av liv och av att leva

Jag åkte till Köpenhamn i torsdags eftermiddag. Sa mentalt k thanks bye till kontoret, tog min rullväska och gick till stationen. Omedvetet hade jag valt helt rätt dag att lämna landet, logga ut från mailen och slippa tänka på sånt som kan vara viktigt. Mmm Köpenhamn, inte så långt bort men åtminstone något annat och just nu var det annat som behövdes. Och en Anna. Som bor där numera istället för i New York, vilket är bättre för mitt hjärta och min kalender och för miljön.
 
Vi var en liten grupp om fem som glömde boka stortaxi varje gång men som klämde in oss på barer och kaféer och restauranger. Som drack all öl som fanns att tillgå i Nørrebro och skrattade – ikapp och i motvind och i medioker medgång. Skrapade faten och slickade skålarna, åt långsamma frukostar, spelade drömomgången i yatzy, handlade mat i en timme, trängdes sida vid sida framför spegeln i badrummet och så ner, ut, vidare, this, this is the way i want to live. Höj volymen, vidga hjärtat, ös på, ge mig mer och nytt och annat tillsammans med de som känner mig sen gammalt, sen urminnes tider, forever and ever.
 
Och nu, känslan av att vara påfylld. Att se nytt omkring sig, en klarare blick, en större lust. Vill laga nya pastarätter varje dag, hitta bredrandiga färgglada påslakanset, fästa tavlor på väggen i badrummet, dricka amaro med iskuber efter middagen, våga auktionera ut hjärtat på dejt igen, sy gulrutiga kuddfodral av tyget i skåpet och fortsätta samla på de där små ögonblicken som etsar sig fast och som antagligen är just det som är livet. Vad skönt. Det blev en helg av liv och av att leva.