Lunchställe-väljar-ångesten upphöjt i hundra

hallandsgatan
 
Hej hallå. Fjärde bloggdagen i rad. Jag har inte riktigt vant mig än, det känns som det var alldeles nyss jag satt här inne i bloggverktyget och skrev och det var det ju nästan. 21 timmar sen i alla fall och sedan dess har jag hunnit sova sex timmar, jobba drygt åtta, dricka en öl, laga grynotto (tänk risotto fast med matvete) och glömt ta ut soppåsen som står i hallen. Det får bli i morgon istället.
 
Om två veckor flyttar jag till en ny lägenhet. På lördag har jag utflyttningsfest. På tisdag får jag nyckeln. Det känns positivt pirrigt och samtidigt lite läskigt. Så himla definitivt på något sätt. Och så många beslut som jag måste ta. Jag är tyvärr oerhört dålig på att ta beslut eftersom jag är en väldigt rationell människa som vill hinna väga alla för- och nackdelar ordentligt innan jag bestämmer mig, inte bara köra på. Därför älskar jag att ha matlåda till exempel. För då vet jag att jag kommer få äta en god rätt som jag tänkt ut i lugn och ro istället för att klockan tolv behöva komma på vart jag ska gå för att köpa lunch och sedan kanske det stället är fullt av folk och då behöver jag en ny plan snabbt. Nej, då äter jag hellre samma mat två dagar i rad, hur tråkigt det än låter…
 
Ni kan ju tänka er att en person som har svårt att bestämma lunchställe lätt blir stressad av alla beslut som ska tas kring en lägenhet. Som vilken färg jag ska ha på väggarna, vem som ska måla dem, om jag ska byta golv i köket, vilket golv jag i så fall ska byta till, hur jag ska möblera, vilka saker som ska behållas, vilka som ska bort, vad som ska köpas nytt och så vidare i all oändlighet. Samtidigt vill jag ju att de här besluten ska vara något kul och därför något som får ta lite tid. Där jag får väga för- och nackdelar, inte bara en, utan kanske tjugo gånger. Att jag på egen hand ska få bestämma helt över ett golv för första gången i mitt liv är ju otroligt, det kan jag inte bara hasta förbi.
 
Nej, kanske får jag bo bland kartonger och kaos fram till jul. Ta en sak i taget och tänka att det är en del av processen. Jag ska nog romantisera skiten ur mitt stökiga flyttprojekt, plocka upp enbart ett glas som jag kommer dricka allt (kaffe/vin/vatten/fanta/whatever) ur, känna in varenda litet hörn i lägenheten för att hitta den optimala möbleringen, kanske inse att det här med matbord är högst onödigt och äta alla middagar på en filt på golvet. Så får det bli. Ett hem bygger man knappast på en dag och efter år av kringflyttande så är det här ju faktiskt mitt hem. Det förtjänar minst en hel månads sammanslagen lunchställe-väljar-ångest i tankekraft, inte sant? Nästa gång någon (inklusive jag själv) ställer en fråga kring lägenheten som stressar mig lite ska jag svara: vet du vad, jag vet faktiskt inte, jag håller på och tar beslut om det nu och räknar med att vara klar någon gång framåt jul, jag kanske kan återkomma då. Vi säger så.